Ljusen fladdrar i vinden, på marken ligger buketter av rosor. Runt om dem står anhöriga och sörjer, en av dem skakar. I går strax efter klockan 18 sköts en man i 40-årsåldern ihjäl i gångtunneln vid simhallen i Skärholmens centrum, uppger polisen. Enligt uppgifter till Aftonbladet var han på väg till simhallen med sin 12-årige son när han sköts ihjäl efter att han sagt ifrån till ett gäng som bett sig stökigt. 

Jenny Jansson bor med sin tonårige son bara en bit därifrån.

– Han blev jätterädd när han hörde vad som hänt, så han fick ventilera det. Nu försöker jag lugna honom och gå igenom säkerhetsåtgärder, säger hon. 

Ännu närmare deras hem skadades en 25-årig man i en skjutning utanför en förskola mitt på dagen den 13 mars. Den 1 mars sköts en annan man i 25-års åldern ihjäl i Skärholmen och den 7 mars mördades en 25-årig man på en bostadsgård i Bredäng. 

Skjutningarna i området påverkar ständigt deras vardag. 

– Man försöker skydda sina nära och kära och går ut och kollar så det inte är bilar parkerade som inte ska vara där. Man håller koll på vilka som går in i porten och pratar med sina barn om vad de ska akta sig för, säger Jenny Jansson.

Hon för ständiga samtal med sin son om hur han ska tänka. Att inte gå ut efter vissa tider och framförallt inte gå ensam. Att han ska vara försiktig, inte gå nära gäng eller ha med gäng att göra.

– Han ska försöka vara osynlig, man vet inte vad som retar upp dem. Han ska också se till att mobilen ständigt är laddad ifall han behöver ringa polisen.

Hon berättar att hon själv ständigt är på sin vakt när hon är ute.

– Jag har öron stora som elefantöron och ögonen med mig, säger hon.

Likadant är det för hennes mamma Ing-Marie Verkentoft.

– Jag kollar alltid runtomkring mig vad som händer när jag går och handlar. Det här är svårt att ta in. Det är som en gangsterfilm, säger hon. 

Atefe Zeinadini och Kobra Mirzaei vågar aldrig gå ut ensamma.

Atefe Zeinadini och Kobra Mirzaei vågar aldrig gå ut ensamma.

Angie Gray

Atefe Zeinadini är påväg med sin mamma Kobra Mirzaei till sfi. Ingen av dem vill vara med på bild. 

– Vi är alltid rädda och går inte ut på kvällarna. Och när vi går ut på dagtid så går vi alltid tillsammans, säger Atefe Zeinadini.

Gångtunneln där mordet skedde är en vanlig väg för dem som ska till och från tunnelbanan, mataffären, skolor, simhallen, frisörer, kulturhuset och restauranger.

Människor samlas och sörjer vid mordplatsen.

Människor samlas och sörjer vid mordplatsen.

Angie Gray

Barn och vuxna passerar i en strid ström förbi den sörjande familjen i gångtunneln. ”Det var här mordet skedde”, säger ett barn till sina kompisar när de går förbi.

Skjutningarna och att många nu ger sig på anhöriga skapar också en gnagande oro.

– Min stora skräck är att någon av dem som är inblandade i gängskjutningarna ska ha småsyskon som går på samma skola som min son. Så att han hamnar i skottgluggen om de vill komma dit och hämnas, säger Jenny Jansson. 

Behövs fler vuxna ute i områden

Efter gårdagens mord har Skärholmens stadsdelsförvaltningen extra beredskap. De erbjuder krisstöd, håller fritidsgårdarna öppna för dem som vill prata och har, enligt Lisa Kinnari, stadsdelsdirektör i Skärholmen, fältassistenter och mobila ordningsvakter på plats.  

Lisa Kinnari, stadsdelsdirektör i Skärholmen.

Lisa Kinnari, stadsdelsdirektör i Skärholmen.

Angie Gray

Det brutala våldet påverkar och inskränker många boende i Skärholmen och oron finns ju kvar även efter den akuta insatsen. Hur ska ni jobba mot lokalsamhället på sikt?

– Vi jobbar med platssamverkan med företag och föreningar med att aktivera områden och att det blir fler trygga vuxna ute i alla stadsdelsområden, säger Lisa Kinnari.

Ni har ju redan arbetat med platssamverkan, behöver ni bredda och utöka det?

– Det behöver vi se över. Inför det här året var Sätra vårt fokus där vi har förstärkt insatser, men vi behöver titta på om vi behöver mer aktivering i Skärholmen, säger hon. 

Är det något du vill säga till Skärholmsborna?

– Självklart är det befogat att känna en oro efter en sådan här händelse. Men man får försöka att inte låta den oron att stoppa en från att vara delaktig i samhället. Vi måste hjälpas åt och inte ge vika för onda krafter.