Hammarby-Skarpnäck

När den obligatoriska frågan om receptet för ett långt liv kommer på tal utbrister Birgit Assarson:

– Jösses, jag har ju en vinleverans i dag. Den behöver jag inte längre.

När hon gjorde beställningen hade hon inte tagit gåvorna på 100-årsdagen med i beräkningen. Uppåt 130 gäster kom för att gratulera Birgit – och det blev inte bara "med blommor och med blader."

Birgit Assarson blandar allvar med skratt. Sin höga ålder förklarar hon med goda gener, inte renlevnad. "Min son påstår att jag kan bli lite full, men det vet jag inte", säger Birgit och skrattar.

Angie Gray

Mitt i besöker henne i kollektivhuset Sockenstugan i närheten av Kärrtorp och Enskededalen, där hon har bott sedan 2003. Nu ligger ett lite sent inkommet gratulationsbrev från kungaparet i den gemensamma matsalen. I samma sal höll Birgit hov för gratulanterna. Det serverades bubbel, snittar och tårta. Sockenstugans husband spelade. Det är ingen isolerad 100-åring vi talar om.

– Hela huset var inbjudet. Och det kom vänner man samlat på sig, berättar Birgit Assarson.

Birgit Assarson i krans strålade tillbaka när hon blev uppvaktad.

Ingrid Eckerman

Glädje och sorg

En del av gästerna kom från olika körer. Sången och musiken har funnits med sedan uppväxten i Blekinge. Numera tar 100-åringen sin el-scooter från kollektivhuset intill Sockenvägen för att sjunga med Teaterkören Fredag i Kärrtorp.

Det har blivit svårare att gå med åren. Sedan några år tillbaka görs ärenden och utflykter på rull. "Den går väl i 20-30 kilometer. Men så snabbt kör hon sällan.

Angie Gray

Birgit växte upp i Karlshamn och hade fyra syskon. Hennes föräldrar träffades på Lunds universitet. Far läste till läkare och hennes mor läste franska, men blev sedan hemmafru. På så sätt hade de förutsättningar för en trygg uppväxt. Men hennes mor var bipolär.

– Vi barn fick åka med. Mycket sång, glam och fest när det ville sig. Och så raka motsatsen. Hon utövade aldrig något yrke och jag tror det var en olycka för henne att leva så osjälvständigt. Det slutade med att hon tog livet av sig. Vi syskon har haft glädje av varannan. Men det går aldrig att sörja färdigt.

Jobbade med Palme

Birgit Assarson fortsatte i familjens akademiska spår. På 40-talet läste hon statsvetenskap och nationalekonomi. Kvinnorna var kraftigt underrepresenterade på universiteten. I dag är de i majoritet.

Till skillnad från sin mor gick hon ut i arbetslivet. Det blev cirka 30 år som opolitisk tjänsteman på utbildningsdepartementet där hon jobbade med utredningar och underlag för beslut. Bland andra jobbade hon med Olof Palme.

– Han hade sådant intensitet och nyfikenhet i allt han gjorde och med alla han mötte. Det gjorde att det blev spännande.

I maj 1991 gick hon i pension.

– Du kan ju räkna. Jag har levt ett helt liv som pensionär.

För fem år sedan skrev hon och medförfattaren Kerstin Kärnekull rapporten "Kollektivhus och tanter". Här fanns flera förslag till politikerna för fler kollektivhus i Sverige.

"Kollektiv härd är mödan värd" står broderat på väggen i Birgits etta. Ordspråket "Egen härd är guld värd" har gjorts om för att hylla det kollektiva.

Angie Gray

Gemenskap i kollektivet

Birgit har varit med om att starta upp flera. I rapporten beskrivs Sockenstugan som ett lyckat exempel. Birgit vet eftersom hon bott här i över 20 år.

– Det är jättebra. Vi som bor här är inte bara grannar utan känner varandra.

Medan Birgit berättar tar fotografen en bild från korridoren och in i det gemensamma vardagsrummet på kollektivet.

Angie Gray

De gemensamma sysslorna, bland annat matlagning och städning, bidrar till detta. Hon finns med i köket en gång i månaden efter förmåga. Gärna med ett glas vin.

På sätt och vis har hon gått i "delpension" på kollektivet.

– På min 90-årsdag fick jag i present av mina grannar att min pliktstädning i vår korridor och trappa upphörde. Det kändes jättebra att få den presenten.