Solna / Sundbyberg

Få ställen i landet slår Igelbäckens naturreservat när det gäller chansen att få syn på en huggorm.

Storskogsbon Barbro Hägg fångade en av vårens första på bild.

– Jag blev glad. Det är ett privilegium, säger hon.

Den huggorm som Barbro Hägg hittade låg och solade på ängen i närheten av Ursvik.

Barbro Hägg

Och den som söker finner. Därför ger sig Mitt i ut på spaning tillsammans med Johan Nylander, ormexpert på Naturhistoriska riksmuseet.

Han har goda förhoppningar denna soliga dag i mars.

– En vacker vårdag kan man säkert hitta mellan 20 och 30 individer.

Att huggormarna trivs så bra just vid Igelbäcken beror bland annat på att den norra sidan av bäcken har mycket sol samtidigt som det är lätt för ormarna att ta sig under mark på vintern. Inte skadar det heller att bäcken är full med groddjur och att sorkar håller till i hela området.

– Så det är en jättebra plats. Ormarna övervintrar och vaknar sedan upp till ett dukat matbord.

I Igelbäckens naturreservat görs en del medvetna insatser. Kommunerna låter stockar och rishögar ligga kvar, vilket kan se stökigt ut men främjar både ormliv och annat liv.

Alexander Kuronen

För oss ormturister dröjer det en stund innan vi får syn på något. Undertecknad börjar oroa sig för att ormvråken har hunnit före.

Jackpot

Johan Nylander är mer segerviss. Han vet en plats på gränsen mellan Solna och Sundbyberg som han säger är hans ess i rockärmen.

Och så, bland stock och sly, siktas inte mindre än sex solande huggormar. Samtliga hanar.

Två av dem har slingrat ihop sig i kringelformation. Nu ligger de fint och hjälps åt att höja kroppstemperaturerna.

Den harmonin har ett slutdatum.

– När det dyker upp en hona kommer de att bråka om den, konstaterar Johan Nylander.

Två av huggormarna har slingrat ihop sig. Det ger värmen en skjuts, menar Johan Nylander som inte drar sig för att plåta kramkalaset.

Alexander Kuronen

Honorna är större sömntutor än hanarna. Det kommer att dröja ytterligare ett par veckor innan fröknarna Väs lämnar vinteridet.

Johan Nylander har en teori om varför hanarna vaknar tidigare.

– En aspekt är att de slåss om honorna. Det kan vara så att de behöver lite tid på sig att bli varma i kläderna.

Liten bitrisk

Även snokarna trivs i området. De brukar vakna till liv något senare än vad huggormarna gör.

Johan Nylander tycker att den här delen av Igelbäcken skulle kunna bli ett ormreservat.

– Det är en fantastisk kandidat. Samtidigt skulle 50 procent av besökarna här ta en annan väg om man skyltade med det.

Den var väldigt fin med sicksacken. Mönstret var så tydligt.

När Barbro Hägg lade upp sin ormbild på Facebook fick den hundratals reaktioner. Vacker, tyckte många. Andra skrev "usch".

– Så är det nog med folk i allmänhet: Antingen hatar man dem eller så gillar man dem, säger Barbro.

Själv tycker hon att det var ett vackert djur hon mötte den där dagen i reservatet.

– Den var väldigt fin med sitt sicksackmönster. Det var så tydligt.

Samtidigt oroar sig nog många för att bli bitna.

Huggormarnas tid i rampljuset varar fram till september–oktober. Därefter slingrar de sig tillbaka ner i sina iden.

Alexander Kuronen

Huggormar har emellertid inget intresse av människor. Så länge man inte attackerar, griper tag i eller trampar på dem så hugger de inte, säger Johan Nylander.

– Tvärtom, de ringlar iväg om de kan. De vill inte bli skadade av något djur som är jättestort och kommer klampande. Vi kan tänka att vi tar hänsyn till ormarna, i stället för att vara rädda för dem.