Personalen på Naturhistoriska Riksmuseet vill inte skrämmas. Därför ser man inte hela späckhuggarens huvud på bilden.

– Det kan se lite makabert ut, den är lite blodig och så, förklarar intendent Daniela Kalthoff.

För några veckor sedan hittades den döda späckhuggaren vid en brygga i Hunnebostrand. Dödsorsaken är inte känd ännu, men det man vet är att den var mager.

– Det var en sju meter lång hanne som vägde 2,8 ton. Den borde vägt det dubbla, säger Daniela Kalthoff.

Årsringar i tänderna

Det är bland annat dödsorsaken som man på Naturhistoriska Riksmuseet nu ska titta på. För i veckan anlände nämligen späckhuggarens huvud till Stockholm.

– Vi ska titta på tändernas årsringar för att utreda åldern. Precis som när man tittar på ett träd, berättar förste assistent Ludvig Palmheden.

För att vara ett så stort djur är huvudet förhållandevis litet på späckhuggare, runt en halvmeter gånger en halvmeter på just den här hannen. Daniela och Ludvig beskriver att huvudet inte luktar så gott just nu, eftersom att allt kött och skinn är kvar. Även om det blivit lite bättre sen det hamnade i frysen.

145 år sedan

De är uppspelta över fyndet. Även om det är ledsamt att en späckhuggare dött, innebär djuret mycket för forskningen.

– Vi kommer hitta ny information om just den här individen men också om arten. Nu har vi möjlighet att lära oss mer och på så sätt kan vi samleva på ett bättre sätt, säger Daniela.

Och det är inte varje dag de får in en späckhuggare berättar hon.

– Det vi har med bra fynduppgifter kom in för 145 år sedan.

På söndag 28 maj visas huvudet för besökare på Naturhistoriska, om man så vill.