Upplands Väsby

Jessica tar studenten i juni. Trots de intensiva sista terminerna på gymnasiet hinner hon vara både ungdomsambassadör för Väsby tjejjour – och ge ut en barnbilderbok.

Mitt i fångar henne mellan två lektioner för att höra vad som driver henne.

– Jag har alltid älskat att läsa, skriva och skapa saker. Och extra peppad blev jag när jag gick i trean i Väsbyskolan och fick deras motsvarighet till Nobelpriset för en text jag skrivit, säger hon stolt.

Hon säger att hon alltid varit självgående.

– Min mamma har jobbat mycket så jag har lärt mig att klara mig själv och inte vara så beroende av andra. Och jag tycker det är viktigt att visa att man duger som man är.

Jag brinner verkligen för att få unga att våga läsa mer.

Hon berättar att barnbilderboken "Färgen som stannade kvar" handlar om identitet, att känna sig annorlunda och om "det som stannar kvar i oss även när vi försöker sudda bort det". När klassen ska rita självporträtt märker en liten flicka att hennes krita låter annorlunda mot pappret. Den är mörkare. Tydligare. Svårare att sudda bort. Och när den går av mitt i teckningen börjar hon undra om hennes färg tar för mycket plats.

– Jag själv tillhör ju den grupp som tyvärr ofta blir utsatt för rasism och mycket av det jag skriver kommer från egna upplevelser och känslor kring det.

Bli bemött annorlunda

För Jessica har det varit viktigt att sätta ord på sådant som annars kan vara svårt att förklara, som hur det känns att bli bemött annorlunda eller att inte riktigt få vara självklar i alla rum.

– Men rasism är inte något man föds med, utan något som formas och lärs in. Det gör att det går att förändra, vilket ger ett hoppfullt perspektiv, säger hon.

I "Färgen som stannade kvar" vill hon närma sig ämnet på ett personligt och tillgängligt sätt, där läsaren får komma nära upplevelsen snarare än att mötas av teori.

– Min förhoppning är att boken kan bidra till ökad förståelse, igenkänning och samtal.

Hon brinner för att få unga att läsa mer, men också att våga skriva själva.

– Man behöver inte vara “färdig” eller perfekt för att skapa något. Jag är själv ung och vet hur lätt det är att tvivla på sin röst. Därför känns det extra viktigt för mig att visa att det faktiskt går.

Lätt ge ut en bok

Nu hoppas hon kunna inspirera andra unga i Väsby.

– Kanske kan det få någon att plocka upp pennan eller öppna en bok i stället för att scrolla.

Men hur ger man som 18-åring ut en bok? Jessica hittade en digital plattform, där författare gratis kan publicera e-böcker och tryckta böcker. Böckerna trycks först när en kund beställer.

– Otroligt smidigt. Det gäller bara att hitta ett ämne att skriva om där man känner sig hemma.

Kropphets och förväntningar

Som ungdomsambassadör för Väsby tjejjour skapar hon content på tiktok och andra sociala medier om viktiga ämnen som kropphets och förväntningar på hur tjejer ska se ut.

– Jag bryr mig inte vad folk tycker, men många känner att de inte duger. Nu gör vi en video om mobbning och om tjejer med autism.

Hon siktar högt i livet.

– Jag har alltid sagt att jag vill bli statsminister. Då vill jag lägga fokus på ungdomarna. De äldre som styr vet inte hur det är att vara ung i dagens samhälle.