Upplands-Bro / Länet
Zaid Al Hussen, 21, får Young Courage Award 2026 för sin insats vid bussolyckan vid Tekniska högskolan i Stockholm i november förra året.
Raoul Wallenberg Academy delar ut priset till unga människor som har visat mod, civilkurage och ledarskap. I år uppmärksammas flera unga från olika delar av världen för att de har hjälpt andra eller bidragit till positiv förändring.
Våga bara ta steget och hjälp andra.
Zaid Al Hussen får priset för att han agerade snabbt vid bussolyckan där tre människor dog. Då gick han på kryckor, men hjälpte ändå en svårt skadad person innan räddningstjänsten kom fram.
Minnesplats vid Tekniska högskolan. Arkivbild.
Judit Nilsson
Händelsen lever fortfarande kvar hos honom.
– Jag brukar känna mig både glad och ledsen. Glad för att jag lyckades göra mitt bästa i en nödsituation. Ledsen för dem som gick bort, säger Zaid Al Hussen.
Händelsen har tidigare skildrats i Mitt i, där Zaid Al Hussen berättade om bussolyckan och hur han agerade.
Fick positiv energi
Då bodde han på Ekerö. Nu bor han i Upplands-Bro.
– När jag hörde att jag faktiskt hade vunnit blev jag ganska glad. Jag fick positiv energi, en varm känsla i hjärtat.
Zaid i samband med att Mitt i träffade honom strax efter händelserna vid Tekniska högskolan. Arkivbild.
Mikael Andersson
För honom betyder priset också att det han gjorde inte föll i glömska.
– Jag insåg att det finns människor som verkligen bryr sig om saker vi gör som vi kanske själva inte ser, säger han.
Hoppas inspirera fler
Han hoppas att uppmärksamheten ska få fler att hjälpa andra.
– Alla vi människor är samma. Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Våga bara ta steget och hjälp andra som behöver hjälp, oavsett om det är en vän eller främling.
Samtliga vinnare är inbjudna till Stockholm för att ta emot priset under den officiella prisceremonin på Raoul Wallenbergs dag, torsdag den 27 augusti.
Faktaruta: Young Courage Award
Young Courage Award delas ut av Raoul Wallenberg Academy.
Priset uppmärksammar unga människor som har visat mod, civilkurage och ledarskap i handling. Enligt akademins pressmeddelande går årets utmärkelse till unga personer från olika delar av världen som har bidragit till positiv förändring eller agerat osjälviskt i svåra situationer.
Zaid Al Hussen är en av pristagarna 2026.
Källa: Raoul Wallenberg Academys pressmeddelande
Ekeröbon Zaid blev vittne till bussolyckan
Ekeröbon Zaid Al Hussen, 20, var på Valhallavägen när bussolyckan skedde 14 november.
– Oavsett hur många gånger jag pratar om det så kommer människor inte kunna ta in vad jag såg den dagen, säger han.
– Lukten var så stark. Det luktade av järn. Och ljudet av människor som skrek.
En vecka har gått men när Ekeröbon Zaid Al Hussen berättar om händelserna vid Valhallavägen så är det som om han är där igen.
– Jag ser hur bussen kör in i de två stationerna och gjorde sönder dem, helt och hållet. Det gick så snabbt, det var svårt att tro på det jag såg, säger han.
Vad tänkte du?
– Jag tänkte inte alls, men jag fylldes av rädsla och det var den som fick mig att springa in i situationen för att hjälpa till.
Efter en tidigare skada gick Zaid på kryckor. Nu slängde han kryckorna och sprang på den skadade foten.
– Jag kände inte foten. Det är något mänskligt jag gjorde, och det kom utan tanke, säger han.
Under vårt samtal tystnar Zaid ibland, när bilderna från händelserna blir extra tydliga i huvudet.
Mikael Andersson
Det han möter är en busshållplats förvandlad till ett inferno. Zaid minns detaljerna. Vad han såg till höger om sig, vad han såg till vänster. Människor som skriker, som springer, som ligger på marken, livlösa.
– Jag förstod att jag måste fokusera på de som fortfarande lever, säger han.
Rösten nådde inte fram
En man står lutad mot ett träd, tydligt medtagen. Tillsammans med en annan person kan Zaid sätta ner mannen på marken och undersöka honom. Han upptäcker att mannen blöder vid benet och inser att han behöver något att knyta om, för att stoppa blodet.
– Jag skrek att jag behövde hjälp. Det kändes som om jag skrek det högsta jag gjort i hela mitt liv, men rösten nådde inte långt.
En kvinna med en matkasse hör, tömmer maten på gatan och ger plastpåsen till Zaid som knyter den hårt om mannens fot. När han sedan sitter där och håller trycket tittar han upp och tar in kaoset omkring sig.
– Jag såg allt blod och jag hörde alla människors gråt och skrik. Då kändes det som om jag skulle svimma, berättar han.
Efter olyckan har många stockholmare besökt Valhallavägen för att tända ett ljus eller lägga ner blommor.
Niklas Loman
Han tvingar sin blick bort från trottoaren och upp i himlen.
– Jag sa till mig själv "snälla Gud ge mig styrka". Och då ser jag, uppifrån på min högra sida, hur ambulanshelikoptern kommer. Det går inte att beskriva den känslan.
Ambulanspersonal tar hand om mannen som Zaid hjälpt och platsen blir snabbt full av blåljus.
– Jag kunde bara tänka att vi måste hjälpa fler, att människor dör. Men en polis kom och höll mig tillbaka, han sa att räddningspersonalen var där nu, berättar Zaid.
Skakade
Han fick sätta sig i en skåpbil där dörren kunde stängas för kaoset utanför.
– Vi hörde ljuden och såg blåljusen, men det var tystare. De tvättade blodet från mina händer och förklarade vad som hänt. Jag skakade, men de lyckades lugna ner mig.
Under vårt samtal tystnar Zaid ibland, när bilderna från händelserna blir extra tydliga i huvudet. Minnesbilderna finns med hela tiden, förklarar han.
– Men då och då är det en speciell känsla som slår till, det är svårt att förklara, men som om det är overkligt, säger han.
Hyllad
Han har berättat om händelserna flera gånger, i massor av sammanhang. Aftonbladet var först, de stötte på honom på väg upp mot tunnelbanan bara en kort stund efter han lämnat Valhallavägen. Sedan dess har han intervjuats mängder av gånger och blivit hyllad som en hjälte.
Gamla lärare har hört av sig och berättat att de är stolta och att de finns där om han behöver stöd – efter vårt samtal denna eftermiddag ska Zaid upp till Tappströmsskolan och träffa sina gamla lärare och rektor.
Efter han lämnat olycksplatsen tog Zaid tunnelbanan till Brommaplan där han mötte en vän som skjutsade hem honom till Ekerö. "Jag satt hela vägen och tänkte 'vad är det jag har varit med om?'".
Mikael Andersson
– Det har betytt mycket med stödet och att få berätta om det. Men oavsett hur många gånger jag pratar om det så kommer människor aldrig kunna ta in vad jag såg den dagen, säger han.
Tacksam
Zaid återkommer till tacksamheten, över sina vänner, sina föräldrar, Sverige som välkomnat honom och hans familj från Syrien, lärare som lärt honom första hjälpen. Men också tacksamhet för att han lyckades hjälpa någon, mitt i tragedin.
– Jag tänker mycket på de som förlorade sina nära den dagen. Det var någons anhörig som ville åka hem till sitt fredagsmys efter att ha jobbat hela veckan. Och på en millisekund så är de borta, säger han.
– Tack och lov lyckades jag rädda någon.
Det kändes som om jag skrek det högsta jag gjort i hela mitt liv, men rösten nådde inte långt.
Tre personer dog i olyckan
Larmet kom in klockan 15.23 fredagen 14 november, att en SL-buss rammat en busskur vid Tekniska högskolan.
Tre personer dödades och flera personer skadades.
Polisen har sagt att det inte finns någonting som tyder på att olyckan var avsiktlig.
Busschauffören är misstänkt för vållande till annans död och vållande till kroppsskada.
Polisens utredning kring olyckan fortsätter.
Källa: Mitt i
Under händelserna på Valhallavägen gjorde påslaget av adrenalin att Zaid glömde sin skadade fot. Men när kroppen lugnade sig kom smärtan tillbaka med besked. "Första dygnen var det svårt att sova, varje gång jag försökte slappna av så började jag skaka, som om kroppen har svårt att ta in att den var trygg", säger han
Mikael Andersson