Skogskyrkogården

På håll ser det nästan ut som maskrosbollar mellan gravarna. Kommer man närmare ser man att det är tusentals vitrosa blommor som växer där i gräset.

Växten heter ängsbräsma. Det är en vildväxande ört som trivs i fuktiga gräsmarksmiljöer som ängssluttningar och på strandängar – och uppenbarligen också på kyrkogårdar.

Den har förekommit här även tidigare, men att den tillåts växa fritt bland gravarna är relativt nytt.

– Det såg inte ut så här för några år sedan. Skogskyrkogården har börjat släppa upp gräs och blommor på våren. Det är en del i kyrkogårdsförvaltningens arbete med biologisk mångfald. Bin och fjärilar får tillgång till pollen och ängsbräsma är en relativt tidig blomma som vi värnar, säger Annelie Sjöström, kommunikationschef på kyrkogårdsförvaltningen.

Blommorna gillas av pollinerande insekter som fjärilar.

Ylva Ek, kyrkogårdsförvaltningen

Klipper inte gräset

Även på Sandsborgskyrkogården, Norra begravningsplatsen och Hässelby begravningsplats får ängsbräsman vara kvar, berättar hon.

Skönhet som uppskattas av besökare.

– Vi avvaktar med att klippa gräset men på vissa ställen klipper vi längs kanterna för att signalera att gräset och blommorna ska växa. Det ger också kyrkogårdarna och begravningsplatserna en helt annan skönhet som uppskattas av besökare.

Vacker – men giftig

Även om ängsbräsman är vanlig på betesmarker är det ingen växt som djur ska kalasa på. Den är nämligen giftig och har, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, orsakat slaganfall hos häst och nötkreatur.

Blomprakt bland Skogskyrkogårdens gravstenar.

Mattias Kamgren