– Ja, de säger så. Det var det värsta! Men det är inte svårt att vara äldst om man får vara frisk, säger Gärd.

Vi träffas i hennes rum med utsikt mot Ribbings väg. Undersköterskan Anita är också med.

– Jag kanske behöver hjälpa till för Gärd hör ganska dåligt, och hon vägrar att använda sin hörapparat, säger Anita.

Gärd är sällan på sitt eget rum på dagarna. Hon gillar bättre att vara tillsammans med andra i de gemensamma utrymmena, berättar Anita.

Malin Lövkvist

Även synen är försämrad, men i övrigt är Gärd både pigg och kry. Hon flyttade till Edsbergs äldreboende så sent som i fjol och berättar att hon trivs.

– Det är bra här. Jag har inte lärt känna så många ännu, men varje dag är jag nere och dricker kaffe med de andra. Förresten vad kan vi bjuda er på? Vill ni ha lite kaffe? säger Gärd vänd till Mitt i:s reporter och fotograf.

Växte upp i Östersund

På frågan om vad hon tror kan vara ”knepet” för att leva ett långt liv funderar Gärd en god stund innan hon svarar.

– Hmm, jag har inte supit och inte rökt. Fast, jo, rökt har jag. Det började jag med när jag var fem år hemma i Östersund.

Efter en konstpaus tillägger hon:

– Vi gick ut i åkrarna och rökte spröt, alltså grässtrån!

"Jag är glad att ha vuxit upp i Östersund. Man kunde hitta på så mycket och när det var lov åkte vi till Storlien och åkte skidor", minns Gärd.

Malin Lövkvist

Vid 18 års ålder flyttade Gärd från Norrland till Stockholm och började plugga på Schartau. Senare skulle hon jobba i många år som sekreterare på Vetenskapsakademien.

– Det var jättetrevligt. Väldigt hyggliga människor.

Reste mycket i yngre år

Utöver att inte röka och supa kan ett aktivt liv kanske ha bidragit till att Gärd har fått behålla hälsan. Som liten gillade hon gymnastik och åkte mycket skidor, något hon fortsatte med även efter flytten till Stockholm när vintrarna så tillät.

Dessutom har hon rest mycket, bilat runt i Europa och även besökt både Sydamerika och Afrika.

– Att resa var det roligaste jag visste. Jag hade en kompis som var likadan. Vi reste till exempel till Kenya tillsammans och hälsade på goda vänner som bodde i Nairobi.

En del har hänt i världen sedan Gärd föddes i augusti 1915, ett knappt år efter första världskrigets utbrott. Men några större förändringar i samhället på senare år har hon inte noterat. "Jag har inte varit ute på stan så mycket, jag ser ju så förbaskat illa. Jag håller mig mest här, och det är inget fel på det", säger hon.

Malin Lövkvist

Än i dag gillar Gärd att det händer grejer. Hon föredrar att vara ute och träffa andra framför att vara på sitt rum. Och ibland är det middagar med 100-klubben där alla 100-plussare på äldreboendet, just nu Gärd och två till, har medlemskap.

– Det är trevligt. Jag vill vara med på allt möjligt som händer, säger Gärd.