Kungsholmen
– Jag skulle kalla det fin gammal Just D-hiphop som ”morfas” ihop med Stockholmshistorien, säger Wille om skivan som släpptes i juni.
Han är antagligen mest känd som en av medlemmarna i legendariska raptrion Just D. Men sedan ett par år tillbaka har Wille Crafoord projektet Tbaxtstan, där han djupdyker i Stockholms historia med hjälp av musik, litteratur och konst.
Att han vurmar för huvudstaden är ingen överdrift.
– Ja, det får man sannerligen säga. Jag brukar säga att varenda dag någon annanstans är en dag borta från Stockholm. En tragedi med andra ord.
"Det här ger en möjlighet att gunga runt lite smådansande och få lite Stockholmshistoria samtidigt", säger Wille Crafoord.
Angie Gray
Varje hus har en hit
Det nya dubbelalbumet "Kungsholmen - en stadsvandring" är en kombo mellan en stadsrunda och en skiva.
– Varje hus, öde och äventyr har sin jävla hit.
En gräsand och pilträd pryder omslaget och är temat på låten om Norr Mälarstrand. "Gräsänder och pilar är ju Kungsholmens symboler nummer ett".
Wille Crafoord
Helgjuten runda
Idén om en stadsvandring föddes efter att Wille hade skrivit tio låtar om Kungsholmen och insåg att de följde en geografisk rutt. Han testade att gå sträckan med låtarna i lurarna.
– Då märkte jag att det skulle kunna bli en helgjuten runda. Jag började fylla i luckorna och det var då det blev ballt. Nu är det på sekunden att du går runt hörnet, så kommer nästa låt som handlar om Piperska muren.
Wille i medicinarkvarteren mitt emot stadshuset där Serafimerlasarettet, Sveriges första moderna sjukhus, öppnade 1752. Om det här området har Wille gjort den lite kusliga låten Lazerettens ö.
Angie Gray
Skivan startar vid Tegelbacken. Ett val som grundar sig i att Willes morfar, som bodde på Garvargatan och själv var stadsvandrare, jobbade i de gamla tidningskvarteren på Norrmalm.
– Det kan vara några som undrar vad fan är Tegelbacken med för?! Men för mig är det Kungsholmens farstu.
”Sankt Göran har ju ett jävla sug”
Turen går sedan till bland annat stadshuset, medicinarkvarteren, Samuel Owens verkstadsområde, salpetersjuderiet vid nuvarande Rålis där kvinnliga fångar arbetade under hemska förhållanden. Och såklart upp mot Fridhemsplan.
Vid korsningen Sankt Göransgatan och Sankt Eriksgatan lät Wille de två helgonen mötas vid biograf Drakens neonskylt.
– Sankt Göran har ju ett jävla sug att ge sig på den där Draken. Sankt Erik försöker förtvivlat förklara att det är en gammal biograf, men till slut ger han upp och de bekämpar neondraken tillsammans. Därefter hamnar de på psykakuten – som heter Sankt Göran! Men alla läkare har ju Sankt Eriks-emblemet på sina kläder, så bägge blir nöjda till slut.
Wille Crafoord spatserar i kring Samuel Owens gata – döpt efter "den svenska verkstadsindustrins fader" som här anlade sin mekaniska verkstad tidigt 1800-tal. Byggnaderna övertogs av Kungliga Myntverket 1850.
Angie Gray
Kungsholmskopplingarna är många för Wille. Flera familjemedlemmar bor i stadsdelen, brodern driver krogen Rådhusbaren och själv gick han på Kungsholmens gymnasium.
Fleminggatan... Till och med nerförs är det ju motlut.
En tid bodde Wille på Fleminggatan, vars spår på skivan från början var en hatlåt.
– Fleminggatan... Till och med nerförs är det ju motlut.
En reko stadsdel
Annars beskriver han Kungsholmen som en avslappnad stadsdel.
– Det är inga kvarter där folk måste slå sig för bröstet och skrika om hur balla de är, det är mer Södermalm. På Kungsholmen håller man låg profil och man är reko.
Blyga kyrkan
Den låga profilen speglas även i Ulrika Eleonora kyrka på Hantverkargatan, menar Wille.
– Jag märkte att kyrkan ju står och gömmer sig bakom träden, den är lite blyg. Och det är ändå en barockkyrka från 1600-talet! När jag kollade upp drottningen som kyrkan är döpt efter visade det sig att hon också höll en låg profil. Hon var blyg och reko.
En Kungsholmstjej, helt enkelt?
– En Kungsholmstjej! Jag får tårar i halsen, det är så jävla rörande.
Här är hela rutten med alla låtar
Wille Crafoords skiva är en musikalisk stadsvandring. Så här går du till varje låt.
Grafik Wille Crafoord