Väggarna inne i klassiska Stockholms Arbetares IF boxningslokaler i Birkastan går i blått, rött och gult. Hög amerikansk hiphop-musik ackompanjerar slagen. Väggarna pryds av gamla boxningsaffischer och vimplar. Bilder finns på Ingo Johansson. Den typiska, slitna boxningslokalen värnas av AIF.
Tränar på egen hand
På källarplanet pågår den ordinarie måndagsträningen för klubbens matchboxare. Men det är en miljö som Adam Belalia känner sig färdig med. På högsta våningen hoppar den klubblöse 23-åringen outtröttligt omkring i en ring och skuggboxas för sig själv.
Sporadiskt avbryter han med slagserier mot de två säckarna intill.
– Hade jag varit med därnere hade de fått så mycket stryk att det knappast vore kul för dem, säger Adam, som går under smeknamnet "Bello".
Ögonen glittrar och det stora leendet är aldrig långt borta.
– Jag behöver den bästa sparringen jag kan få, säger han i en andningspaus.
Stark utveckling
Direkt hoppar han upp igen med nya attacker mot ena säcken.
– Dusch, dusch, dusch! frustar han.
En, två gånger om dagen tar han sig iväg från hemmet i Solna och tränar. Efter fyra, fem år med stark utvecklingskurva väntar proffsdebuten i år. Nu ska han få tjäna pengar på sin talang.
– Innan sommaren ska debuten ske, om jag själv får bestämma, säger han.
Vid sin sida har han tvillingbrorsan Adel Belalia. Han är också boxare, bosatt i Sundbyberg, och har en snarlik amatörkarriär som Adam bakom sig. Båda började träna i mitten av tonåren. Även Adels proffsdebut väntar i år.
Boxats i Östeuropa
– Vi har gått matcher i Ryssland, Polen och Estland. Boxningen i Östeuropa är mycket hårdare och snabbare, och den har vi tagit till oss, säger Adel.
För Adels del har de långt gångna drömmarna om proffslivet överlevt skadorna.
– Mycket handlar om att ha disciplin. Vi måste "stay on our line". Vi fyller veckorna med löpning, styrke- och uthållighetsövningar, skuggboxning och sparring. Vi är själva men har varandra, säger Adel.
– Vi är vinnarskallar, flikar Adam in.
Tränaren Jurj Dirrell är den enda de tar hjälp av.
– Han gör oss till tekniskt skickligare boxare och är tuff. Jag kan ha kört jättehårt i 45 minuter. Vara helt färdig. Då kan Jurj säga att jag ska ut och springa 1,5 timme, berättar Adam.
Slogs som unga
Att det blev boxning tror tvillingarna beror på stökigheter med jämnåriga i uppväxten i Hässelby. Tjafs runt Åkermyntan skedde titt som tätt, berättar Adam.
– Jag gillade att slåss. Jag hade aggressioner inom mig. På boxningen fick jag utlopp för det. Nu känner jag mig lugn, helt utmattad, efter att ha boxats. Hade jag inte hittat boxningen vet jag inte vad som hänt. Att vinna i ringen är som en drog för mig.
Proffsboxningens mecka är USA. Råtalangen finns i Östeuropa. Och världens bästa boxare är just nu britter. Vart bröderna vill flytta vet de inte än, men gärna till värmen.
– Vi har satsat 100 procent på att bli proffs. Nu är det närmare än någonsin. Det är dags för "The twin takeover", säger Adam med ett skratt.