Kungsängens centrum

Sex års forskning, intervjuer samt besök i arkiv och på allehanda platser har resulterat i Ulf Björkdahls nya bok "Kungsängen förr".

– Boken handlar om tätorten Kungsängen, säger han över en fika på Petjos i Kungsängens centrum.

Stadsplaneområdet i Kungsängen enligt den byggnadsplan som fastställdes 1923.

Creative Commons

I tätorten ingår området från Kungsängens kyrka ner till Mälarens vatten.

Ulf skriver om Kungsängens historia och tar en del i taget. I den nu aktuella boken uppehåller han sig vid tätortens utveckling under perioden 1900-1950, han avser återkomma till större geografiska områden och andra perioder i kommande böcker.

I den nya boken uppehåller sig Ulf vid hus, kvarterens historia och järnvägens tillkomst.

– Sedan gör jag såklart flera avsteg. Det finns också en sammanfattande historia om Kungsängen i början, men den är ganska kort.

Om du i korta ordalag skulle beskriva Kungsängen under den här perioden, vad var det för plats?

– När järnvägen kom hit 1876 var det länge bara skog runt stationen. De första villorna och affärerna uppfördes först efter sekelskiftet av folk från trakten men även stockholmare. Samhället växte mycket sakta och förblev en idyll inpå 1950-talet. Därefter började samhället växa på bredden och höjden, en utveckling som vi ju fortfarande sett.

Den man som kan tillskrivas en stor del i att förändringen tog form är komministern Carl Östlund. Han var verksam i ortens församling.

Omgående när han började sin tjänst så startade Östlund ett arbete att arrendera ut villatomter på kyrkans skogsmark. Skogen var stor och arbetet ansågs vid tidpunkten inkräkta minimalt på betesmarkerna. En av det första villorna som byggdes nära järnvägsstationen 1901 var villa Haga. Här bodde skomakarfamiljen Pettersson. Villan revs 1939 i samband med att vägen breddades.

Ulf Björkdahl utvecklar bokens underrubrik: "Om äldre byggnader m.m. i centrum", och förklarar varför han lade till den:

– Jag vill att människor ska ha rimliga förväntningar, säger Ulf och ler finurligt.

Att det är just tiden fram till 1950-talet som intresserar beror på vad som händer därefter – och som sker än i dag.

Ulf hoppas att politiker och tjänstemän i Upplands-Bro läser boken och kan använda kunskapen i samhällsbyggandet.

Niklas Loman

– Efter 1950 expanderade samhället och det blir radhus och kedjehus, och man börjar bygga på höjden. Då börjar det moderna samhället i Kungsängen ta form så som vi känner det idag.

En tydlig ambition med Ulf Björkdahls nya bok är att nå tjänstemän och politiker i Upplands-Bro kommun.

– Min förhoppning är att de ska veta gamla namn och gamla kvarter. De ska veta vilka som var de första husen, allt för att de ska få en bättre känsla i samhällsbyggandet.

Varför är det viktigt att just den målgruppen tar innehållet till sig?

– Därför att de kan använda det i dagens samhällsbyggande. Exempelvis vid namngivningar. Det första huset i Kungsängen hette Villa Haga. Det finns inga som vet det idag.

Vad driver dig?

– I grunden handlar det om att jag är nyfiken. Jättenyfiken, helt enkelt. Jag började en gång med släktforskning. Det var så det började, kan man säga. När jag var klar med den kom nästa fråga: De här människorna på 1700-talet, hur levde de? Vad upplevde de? Vad hände? Hur gick det för deras barn? Hur såg det ut där de bodde? Massor av sådana frågor.

Jag tror att människor som känner till lite historia om platsen där de är, oavsett om det är en arbetsplats, eller något annat, förlikas med den platsen.

– Sedan höll jag på med det i ett antal år. Så småningom började jag föra över det till hembygdsforskning.

Ulf Björkdahls förhoppning är att alla som bor i Kungsängen ska läsa boken.

– Jag tror att människor som känner till lite historia om platsen där de är, oavsett om det är en arbetsplats, eller något annat, förlikas med den platsen. De känner till saker och ting, vad som har hänt och hur det har sett ut. Då blir de mer varsamma om sitt samhälle. De blir en del av det hela.