Ursvik
Läktaren på Granatäpplets förskolegård är fullsatt. I majsolen har barnen samlats för att se bland annat en hund och en nallegris, spelade av människor från Sundbybergs folkhögskola i Rissne.
– Det känns som att jag är den enda rädda i världen, säger Elin Magnell i rollen som Lilla hund.
Pjäsen är en uppsättning av "Vem vågar?", ett av barnboksförfattaren Stina Wirséns alster.
Barn – en uppriktig publik
Skådespelarna har själva skapat manuset med boken som grund. Deras uppsättning blir slutprojektet på en ettårig teaterutbildning.
– Vi har märkt att barn är en uppriktig och ärlig publik. Man måste lösa många oförutsedda situationer: någon som skriker "jag tycker inte att det är bra", "jag längtar efter mamma" eller "du är inte groda". Det är jättebra träning, säger Ulrika Ellemark, lärare på utbildningen.
"Eftersom Suzanne Osten var här utbildningens första år och är en legend tror jag absolut att vi har försökt trampa vidare i hennes fotspår", Ulrika Ellemark, lärare på Sundbybergs folkhögskola.
Privat
Hos Granatäpplets unga publik tycks föreställningen gå hem. Särskilt grisen uppskattas, men även huvudpersonens strapatser.
– Det var bra att Lilla hund vågade, säger Sam Nyquist, 5, efteråt.
Rädsla
Under pjäsens gång varvas skratt med engagemang för skattjakten, där skådespelarna får hjälp av barnen med att hitta rätt.
En unge viftar med en stor, grön plastkloss och ropar:
– Är det här skatten?
Men allt är inte guld och gröna klossar. Som sagt tar "Vem vågar?" även upp gisslet med att vara rädd, vilket bland annat visar sig när Lilla hund inte törs leka på hög höjd med de andra djuren.
"Om stora också kan bli rädda är det kanske inte så farligt att vara rädd", resonerar Lilla hund som inte törs vistas uppe på höjden med sina kompisar.
Alexander Kuronen
För folkhögskolan är tyngre teman ett återkommande tema, berättar Ulrika Ellemark:
– Vi är inte så rädda för svåra ämnen.
Inspirationen kommer från Suzanne Osten, pionjären inom barnteater som före sin bortgång hann hålla i ett seminarium på folkhögskolan.
Vargen måste bli farlig på riktig
– Hon drog åt skruvarna i varje föreställning: Vargen måste bli farlig på riktigt.
– Jag minns elever som sade "men gud, det här blir för hårt för barnen".
Barn har emellertid ett lika stort behov som vuxna av att se sina problem gestaltade på scen, fortsätter Ellemark.
Underlag för diskussion
Enligt henne kommer en skolklass alltid att bestå av två, tre barn med erfarenhet av föräldrar som mår dåligt, dricker eller slåss.
– Och för dem som inte har det är det inget trauma. Det är inte så att barnen tänker "å nej, tänk om min pappa börjar dricka" efter att ha sett en pjäs, det fungerar inte så.
Vaida Race, förskollärare på Granatäpplet.
Alexander Kuronen
Pjäserna blir också tacknämligt diskussionsunderlag, tycker Vaida Race, förskollärare på Granatäpplet.
Enligt henne måste det få vara okej att vara både modig och rädd.
– Och ibland vågar man inte göra saker själv. Då kan man få hjälp av andra.
Hon tycker att dagens föreställning väcker frågor som rör inte bara förskolans barn utan även personalen.
– Vi vuxna måste visa att vi också kan vara rädda. Som när barnen vill att man ska springa när man leker kull. Då kan man behöva säga att man är rädd för att ramla och skada sig.
Frågan: Vad betyder det att vara modig?
Celine Choueiry, 5: "Ibland blir man rädd och vill inte, men tvingar sig ändå. En gång när jag var utomlands blev jag jätterädd när jag åkte vattenrutschbana, för jag hade inga simglasögon. Det var mycket vatten och det kom på hela ansiktet. Det kändes dåligt. Men jag tyckte också att det var roligt."
Alexander Kuronen
Sam Nyquist, 5 år: "Att våga hänga i träd och klättra högt. En gång när jag var modig hängde jag i ett träd på skolgården. Jag svingade mig i trädet, släppte och landade på marken. Då fick jag lite ont, men det var inte så farligt. Ibland är det bra att vara modig och ibland är det bra att vara rädd."
Alexander Kuronen
Nelly Malke, 5 år: "Att våga klättra på saker. Och om man inte vågar klättra upp på en sak är man rädd. Själv vågar jag inte vara hemma hos min kompis utan att mina föräldrar är med. Men en gång var jag det ändå. Det var lite läskigt, men kändes också lite bra. Då lekte vi och kollade på Ipad."
Alexander Kuronen
Marika Mabanda, 6 år: "Det är bra att vara modig. Man måste våga, det är viktigt. Om man inte vågar äta mat som man inte vill kan man ändå smaka lite. Och man kan vara rädd för att byta lägenhet. Även om man gillar sitt hem kan ens föräldrar vilja flytta. Jag älskade mitt gamla hem, men det var jättelitet."
Alexander Kuronen
Noelle Tuz, 5: "Att man ska vara stor! Jag gråter inte, ingenting. Och jag är inte rädd för sprutor, utan var modig när jag tog den. Om det är okej att vara rädd? Ja, om man är tusen år, för då behöver man ändå inte gå till tandläkaren. Men humlor är jag rädd för. De skrämmer en ibland när de flyger."
Alexander Kuronen