– Det är jag och några till skriver om det. Men en och annan har alltid vetat om det. 

Det säger Jonas Monié Nordin, arkeolog och en av de forskare som ägnar sig åt återupptäcka en historia som varit okänd för de flesta av oss. För inte tänker vi oss samer i huvudstaden eller i Roslagen.

– Folk tycker ofta att den här historien är spännande, säger Jonas Monié Nordin som kommer till biblioteket och berättar den 6 oktober.

Men när det gjordes en arkeologisk utgrävning i Molnby 2016 hittades oväntat ett samiskt silversmycke på mark som hörde till Snapptuna gård och tros vara från 1600- eller 1700-talet. Hur det hamnat där är höljt i dunkel. Troligen har det burits av en kvinna men om hon bodde där eller bara varit på besök går inte att veta.

Det lilla hänget föreställer ett stiliserat djur och hittades vid Molnbyutgrävningen 2016. Hänget har suttit fastsytt på kragen till en samedräkt tillsammans med andra silversmycken.

Arkeologikonsult

– Att det dyker upp ett samiskt smycke där är spännande men inte helt oväntat. För det fanns en samisk befolkning ganska långt söderut i Sverige fast vi inte talar om det.

Själv grävde han och några andra arkeologer ut en kåta i uppländska Östervåla för några år sedan. Därmed kunde de slå fast att det bedrevs rennomadism där långt in på 1800-talet.

Samer har funnits i våra trakter de senaste tusen åren. I de skriftliga källorna kallas de för "lappar", vilket historiskt inte varit nedsättande.

Sjökaptener och sysslomän

– Det var en så kallad etnonym och med den kom ett paket: kläder, språk, identitet, slöjd och ekonomi med renskötsel, säger han.

Ju längre tillbaka genom århundradena han går, desto suddigare blir bilden. Men att samer bott och verkat här framgår både i arkiven och av arkeologiska fynd. Några hade med sig sina renar, andra inte.

– Gårdsnamnet Lappdal kan vara ett spår av samiskt liv i Vallentuna. 

Gården Lappdal 1932. Namnet kan vara ett spår av samiskt liv i Vallentuna, liksom Lappkärrsberget vid universitetet.

Okänd/Vallentuna bildarkiv

De samiska spåren stannar inte i Uppland.

– De samer som är i rörelse har också kommit långt söderut med sina renar; till Tyskland, Frankrike och Italien. De har kanske inte bott där men varit där åtminstone från 1400-talet. Det finns också sorgliga historier om att man kidnappade samiska barn för att kunna visa upp dem vid hoven med skidor och renar.

Just nu görs en kartläggning av samiskt kulturarv i Stockholm. Har du en berättelse du vill dela med dig av, hör av dig till Elin Larsson Heppling på Stockholms Länsmuseum. I vår släpper museet ett samiskt tema på sin app Upplev Historien.