Det rör på sig i Vasamuseet, bokstavligt och bildligt talat. Medan skeppets nästan 400-åriga trä sakta rör sig neråt – skeppet sjunker igen för att uttrycka det dramatiskt – så håller en viktig pusselbit på att läggas för att räta upp henne.
På tisdagen tecknade Vasamuseet ett avtal med stålföretaget Alleima. Avtalet innebär att företaget sponsrar museet med ett stålskelett som ska monteras in från kölen upp till däcket för att Vasaskeppet inte ska kollapsa.
Under 2025 ska samtliga 27 stödvaggor på plats. Först nästa år börjar arbetet med att montera stålskelettet – som är rostfritt och därför inte påverkas av syran träet utsöndrar.
Vasaskeppet får nytt stål för att hålla sig på plats.
Martin Svensson
Hundratals ton – ner i golvet
Med hjälp av fysikens lagar och lite tur kommer den nya stålställningen göra att vikten från däcket – uppskattad till ett par hundra ton – ”går ner” i golvet i stället för att belasta skeppet.
– I dag hänger däcken fast i skrovet. Med den nya stöttningen kommer den vikten ut ur skeppet, säger Magnus Olofsson projektchef för Stötta Vasa.
Förhoppningsvis kommer Vasas långsamma färd mot botten då att upphöra.
– Vi har uppmätt rörelser på två millimeter i samband med bytet av stöd under Vasas köl, men det är ju ett jätteskepp. Vi hoppas att rörelserna ska upphöra, men kan samtidigt inte lova det, säger Magnus.
”Kommer vara jättenervösa”
För att sätta in skelettet behöver man borra hål i skeppet. Ett något riskabelt arbete.
– Vi kommer vara jättenervösa när hålen ska borras, man måste ju sikta helt rätt lodrätt uppåt, säger Peter Rydebjörk, biträdande projektchef på Stötta Vasa.
Sista fasen är att räta upp skeppet, det lutar. Och det ska göras genom att vrida på kölstöden som sitter på varje stödvagga.
– De fungerar som en vantskruv på en segelbåt – vi kommer skruva uppåt på ena sidan och neråt på den andra.
Men allt skruvande måste ske samtidigt på alla 27 vaggor. Exakt hur det ska gå till får framtiden utvisa.
Magnus Olofsson är å andra sidan mer orolig för finansieringen, än själva upprustningen i sig. Projektet har hittills dragit in 20 av 200 miljoner. En tiondel, men ändå fantastiskt, tycker Magnus.
– Det finns ett stort engagemang bland människor i Sverige, så har det varit ända sedan bärgningen. Både privatpersoner och företag har slutit upp när Vasa har behövt det.
Privatpersoner har donerat allt mellan 50 och 100 000 kronor.
Hur mycket underlättar sponsringen ekonomiskt?
– Det är mycket pengar, men det blir ju en liten del av den totala kostnaden. Knappt tio miljoner.
Fritt inträde för stålbolaget
Vad får stålsponsorn Alleima ut av dealen då? Främst en bra image, men även gratis inträde för personal och deras familjer eller att museet kan användas i ”business-sammanhang”, som Magnus uttrycker det.
– Vasas varumärke är världskänt, men deras är inte det än, säger Magnus.
Men att museet skulle hålla stängt för att Alleima, säg, vill ha personalfest kommer aldrig att ske.
– De kommer få vara här på kvällar.