Nyckelby

Hela vardagsrummet är fullt av blommor.

– Den där har jag fått från hemtjänsten, säger Siv Rechlin-Hansson och pekar på en bukett där solrosorna är stora som tallrikar.

Hon har just fyllt 100 år och hyllningarna har regnat in. Brevet från kungen och drottningen, som alla 100-åringar i landet får på sin födelsedag, har ramats in och vid en byrå står det 100 i sifferballonger i guld. De är från dagen då Siv firades av sina fyra barn, tio barnbarn och 12 barnbarnsbarn – med en 13:e på väg.

– Ja, det kryllade av folk. Och jag har passat dem alla när de var små, utom de allra minsta småttingarna, säger Siv.

På födelsedagskalaset skrev barn, barnbarn och barnbarnsbarn hälsningar till jubilaren i en bok. "Försök leva 100 år till" har ett av barnbarnsbarnen skrivit.

Christian Lärk

Världen hon växte upp i var väldigt annorlunda från den som dessa barnbarnsbarn föds in i. Huset i Jämtland värmdes av kakelugnar och lystes upp av fotogenlampor.

– De fick vi barn aldrig röra, det var för farligt, berättar hon.

Mat på vedspis

Maten lagades på vedspis och det Siv minns bäst var soppa och pannkaka. Men också köttet som pappa tog med hem från skogen.

– Den var inte alltid laglig den där jakten och mamma var alltid så nervös att någon skulle se honom när han kom tillbaka med det han skjutit på ryggen.

Jag har inte ont, inte ens i en liten tå.

I köket i huset där Siv växte upp fick hennes pappas slöjdade skidor torka framför spisen i köket över natten, med skidspetsarna böjda med spiskroken.

Christian Lärk

Köttet smögs upp på vinden och där saltades det ner eller maldes till färs för att sedan stekas till köttbullar. Det var mycket jobb men Siv kan inte minnas att hon och syskonen behövde hjälpa till så mycket.

– Vi smet nog undan mycket och lekte istället.

På 40-talet kom Siv till Stockholm och där träffade hon sin man och fick sina fyra barn, innan de flyttade vidare ner till Skåne för att bli bönder. Det hann bli en vända till uppe i Norrland innan maken Gunnar dog och hon flyttade tillbaka ner till Stockholm och till Ekerö, där yngste sonen bor.

Siv har lärt sig att hantera en padda och surfar ofta runt på både Instagram och Facebook.

Christian Lärk

Nu bor hon i en lägenhet i Nyckelby, tre trappor upp utan hiss.

– En person från hemtjänsten frågade hur jag kan bo så här. Du kan ju inte gå i trappor, sa hon. Jo, det kan jag, sa jag. Ett steg i taget.

Hon tar sig upp och ner, kanske inte varje dag men väl varannan, och äter inga mediciner.

– Och jag har inte ont, inte ens i en liten tå. 

Aktiv

Att Siv är fysiskt aktiv kan vara en av anledningarna till att hon blivit 100 år, menar Karin Modig, docent i epidemiologi vid KI.

– Funktionsförmågan är viktig på så många sätt. Tappar du den så är risken stor att du tappar mycket annat också, som förmågan att vara socialt aktiv.

Men det finns också en annan parameter som kan bidra till det riktigt långa livet.

– Att känna mening med livet och lust att leva vidare är väldigt viktigt. Det här är ett svårt forskningsområde och kan ofta bli anekdotiskt, men vi ser att de flesta som blir riktigt gamla har ett ganska glatt sinnelag.

Brevet från kungen är inramat. "Det var inte många ord i det brevet", säger Siv.

Christian Lärk

Första steget till att bli gammal är dock att se till att inte dö ung.

– Det handlar om att undvika de riskfaktorer som gör att du dör i förtid, så att du faktiskt blir så gammal som man kan förvänta sig. Och där gäller det klassiska: Att röra på sig, inte stressa för mycket, äta bra och ha koll på sömnen, säger Karin Modig.

"Bara lev på"

Men några vattentäta vägar för att leva länge har hon inte.

– Garantier finns det aldrig. Det går inte att säga med säkerhet att ”lev så här så blir du hundra”.

Och Sivs egna knep till den som vill leva länge?

– Andas. Bara fortsätt andas. Konstra inte till det, bara lev på.