Salen ”200" i Polishuset är fullsmockad. Längst fram vid ett talarbord: Sju kvinnor i uniform. Deras uppdrag i kväll? Att övertyga det hundratal tjejer i publiken att söka till polisutbildningen.

Två som kanske inte behöver massvis med övertalning är vännerna och kriminalvårdarna Minamaria Erikson, 23, och Sol Wilson, 24, från Södermalm. De vet varför de är här och tycks ha rätt förutsättningar för att jobba inom polisen.

– Förut tänkte jag att jag aldrig skulle klara av att bli polis, precis som att jag aldrig trodde att jag skulle kunna jobba i Kriminalvården, säger Minamaria.

– Det är inte enkelt att vara i en miljö där det sitter häktade personer, det är inte för alla. Man får en helt annan förståelse för personer som sitter häktade. Nu när vi jobbat med dem vet vi vad vi kan vänta oss, säger Sol.

– Förut kändes det så abstrakt, vad gör Kriminalvården, vad gör polisen? Nu är vi i systemet och har fått en bra överblick av hur rättsväsendet fungerar, fyller Minamaria i.

Ammara Farooq, 36, från Märsta, verkar ha gått hit med mer lösa planer. Hon vill jobba med IT på polisen.

– Jag har erfarenhet av att jobba med stora datamängder. Jag vill hjälpa polisen att skapa mer säkra system.

”Jag räddade ett liv”

En av de sju kvinnorna vid talarbordet är den regionala insatsledaren Rosita. Redan som tolvåring praoade hon inom myndigheten och fick göra något som skulle vara otänkbart för ett barn (som inte är frihetsberövad) i dag – åka med i radiobilen.

Precis som flera av hennes kollegor pratar hon om hur ”viktigt” polisyrket är, men återkommer också till ett annat ord: ”Magkänsla”. Den kan vara livsavgörande i rollen som polis, något Rosita aldrig kommer glömma efter en utryckning till ett höghus i Stockholm.

– Vi fick larm om bråk i en relation. Jag samtalade med den ena parten när hon plötsligt sa ”jag vill gå ut på balkongen och ta lite luft”. Då fick jag en magkänsla som gjorde att jag följde med ut. Plötsligt kliver hon upp på en stol och tar tag i räcket, men jag hinner ta tag i henne och ropa på en kollega, säger hon och konstaterar:

– Jag räddade ett liv, och insåg att det är viktigt att lita på magkänslan.

Rikspolischefen Petra Lundh säger att hon vill ingjuta tillräckligt med mod i tjejerna för att få dem att söka polisutbildningen.

Rikspolischefen Petra Lundh säger att hon vill ingjuta tillräckligt med mod i tjejerna för att få dem att söka polisutbildningen.

Angie Gray

Kvällen till ära har rikspolischefen Petra Lundh dykt upp. Som högsta chef för myndigheten är det ytterst hennes ansvar att polisen når målet om jämställdhet.

Hälften män, hälften kvinnor är drömmen, men 60/40 är acceptabelt, tycker hon. I nuläget ligger andelen kvinnor på 35 procent i landet och 37 procent i Stockholm.

Petra Lundh vill inte sätta något datum på när målet ska vara uppfyllt, men att polisen varit tvungen att stänga anmälan till dagens sammankomst i förtid vittnar om att myndigheten är på rätt väg, menar hon.

– Det finns ett helt annat tryck på polisutbildningen. Nu fyller vi faktiskt platserna, säger Lundh.

Fler tjejer söker polisutbildningen

Att 20 procent fler tjejer än förra året nu sökt sig till polisutbildningen i Stockholm kan förstås även bero på lönepåslaget aspiranter och färdiga poliser får, eller förmånen att som polisstudent i huvudstaden få förtur till en bostad. Men arrangörerna här vill så klart tro att tjejkvällarna spelar stor roll.

Av den statistik polisen har i dag är ”träffat en polis på ett evenemang” det fjärde mest populära skälet att söka till polisutbildningen, efter ”barndomsdröm”, ”uppmuntrad av föräldrar/syskon/vänner som inte är poliser” och ”uppmuntrad av föräldrar/syskon/vänner som själva är poliser”.

Nästa tjejkväll anordnas på Polishuset den 9 december.

Angie Gray