Varje arbetsdag börjar på ett liknande sätt för Daogo Zoungrana.

Han tar bilen till jobbet vid Lunda bussdepå, som sedan augusti i fjol drivs av Keolis (det går tyvärr oftast inga bussar vid den tiden, och på något sätt måste ju bussförare komma till arbetsplatsen, även om han hade föredragit att åka kollektivt, understryker han).

På plats i Spånga tar han en kaffe, prickar av sig med sitt körkort, skriver ut sitt körschema och går igenom dagen innan han sätter sig bakom ratten – allra helst i någon av de totalt 21 blå elbussarna som trafikerar linje 179.

– Från början var det linjen ingen ville ha, den hade dåligt rykte. Men nu har det vänt, jag har en kollega som ber om att få köra den varje pass. Människorna som åker 179:an är väldigt hjälpsamma, är det någon äldre som ska på med rullator skyndar folk alltid fram direkt för att ge en hand, så är det inte på många andra ställen, säger Daogo Zoungrana.

Väl ute på gatorna finns en viktig, oskriven regel.

– Man hälsar på alla bussförare man kör förbi. Det är en enkel handling för att visa att du inte är ensam i det här, trots att du sitter ensam i din buss. Vi hör ihop.

Bussföraren Daogo Zoungrana kör allra helst linje 179.

Mikael Andersson

Vill att SL agerar

179:an, som går från Sollentuna till Vällingby och passerar Kista, Rinkeby och Tensta på vägen, har varit på tapeten flera gånger under de senaste åren.

För många Järvabor är bussen en helt central del i att ta sig till skola eller jobb varje dag, men linjen har varit drabbad av både enorm trängsel, plankning och stök.

Fortfarande är valideringsgraden för sträckan väldigt låg. Bara 66 procent blippar sin biljett, jämfört med exempelvis i Bromma, där valideringsgraden är 88 procent.

Mycket har dock att göra med att bussen ofta är så pass fullsatt att folk tränger sig in genom bakdörrarna för att försäkra sig om att få en plats, berättar Tina Jovanovic, depåchef i Lunda.

– Det är ett enormt tryck på linjen, för vissa är det den enda bussen man kan ta. Eftersom vi inte vill att våra förare ska hamna i konflikter är det inte mycket vi kan göra, säger hon.

Keolis önskar nu att regionen ser till att det ska gå att validera sig även vid bussarnas mittendörrar.

– I många fall handlar det inte om att folk aktivt vill planka, de vill bara komma med. Hade man fått chans att göra rätt för sig hade man gjort det. Dessutom skulle punktligheten öka, då det skulle bli mer effektivt. Det blir även en ond spiral med trängseln, SL kommer aldrig sätta in fler bussar så länge det är så pass få som validerar sig, trots att det är så många som åker.

"En riktig konst"

Trots att linjen har blivit mycket bättre kan det fortfarande uppstå irritation och obehagliga situationer på jobbet ibland, medger Daogo Zoungrana.

Han har dock lärt sig hantera det mesta sedan han började som bussförare, redan 2008.

– Jag försöker alltid lätta upp stämningen, säger folk "du är sen" så säger jag "nej, jag är inte sen, bussen är sen". Om flyget är sent – säger du att piloten är sen då? Nej exakt. Då blir det en dialog, folk slappnar av. Ibland om många är irriterade ropar jag ut i högtalaren något i stil med att "hej, det är Daogo framför ratten, det är jag som leder myrorna till jobbet i dag". Då brukar folk börja skratta, säger han, och fortsätter:

– Att jobba som bussförare är en riktig konst. Folk tror bara att man hanterar bussen, men det handlar framför allt om att hantera människor.