250 minnen blev det, från 75 olika Ekeröbor.

– De äldsta är födda mitten på 30-talet, så de flesta minnen är från 40-, 50- och 60-talet. Och de täcker allt mellan himmel och jord, säger Jan Byström.

Han är ordförande i Ekerö-Munsö hembygdsförening som har samlat ihop historierna i den nya boken "Jag minns".

– Det är privata minnen, om vardagliga saker. När vi frågade efter minnen så var det många som sa att de där minnena var väl inget märkvärdigt nog att skriva ner, men sätter man 250 privata och vardagliga minnen bredvid varandra så visar de tillsammans på så mycket mer.

Huggormsminnen

Så som första gången en minneslämnare såg en huggorm, men tvivlade på att det skulle intressera någon.

– Men så visar det sig att den där huggormen slingrade sig över en åker i Hummelvreten där det i dag står 140 hus. Så den historien rymmer mycket mer än bara minnet av en huggorm.

Tillsammans målar de 250 minnena upp en bild av ett svunnet Mälaröarna där livet i jordbrukssamhället kunde vara tufft. Bland annat berättas det om att bristen på tvättmöjligheter hemma gjorde att barnen fick basta på skolan på fredagarna.

– Men minnena speglar ett glatt och på många sätt äventyrligt liv. Ett ganska lyckligt liv, i ett samhälle där man tog hand om varandra.

Lek i sandtagen

I boken finns det minnen om lekar i sandtagen och om att hoppa ner i Mälarens vatten från transportbanden som lossade sand på pråmarna in till stan, fast man inte fick. Och bussarna, inflyttningsvågen under 60-talet och förändringen den kom med.

– Gensvaret har varit enormt. Vi hade lätt kunnat få in ett par 1000 minnen till, men jag tror inte det hade blivit så mycket bättre. Det här är 250 jäkligt fina minnen, och när du lägger ihop dem får du en bild av ett samhälle och dess historia, säger Jan Byström.

Och nu kommer föreningen fortsätta samla på minnen.

– Det vi vill visa är att minnen är värda att ta hand om, att de är viktiga.