Bredden

Sugen på att se katter i massor? Då ska du bege dig till Upplands Väsby i Kristi himmelfärdshelgen.

Då blir det stor, internationell kattutställning med 500 katter där 14 domare bedömer olika raser.

– Det är ett unikt tillfälle att få se så många olika katter på samma gång. Och utställarna berättar gärna om sina katter, säger Berit Rangius, Sollentunabo och vice ordförande i Stockholms kattklubb.

Domarna bedömer missarna utifrån olika raskriterier. Uppfylls de får katterna en rosett. Efter ett antal rosetter kan de bli champion eller internationell champion i sin ras.

– Utställarna bär fram katten och sätter den på bordet framför domaren. Det är ingen dressyrtävling där de ska utföra saker. Det skulle nog inte funka med katter, säger hon med ett skratt.

Best in show

På slutet av dagen blir det en stor skönhetstävling där best in show i olika kategorier utses.

En kategori består av helig birma, perser, turkisk van, ragdoll och exotic, en annan av orientaler som bengaler och siameser. Det finns även skogskatter, som norsk skogskatt och maine coon. Och huskatter, eller "bondkatter" som de kallas i folkmun.

– De flesta rasringar kommer även att ha egna bord där de presenterar sina raser, och det finns också montrar med försäljning av kattprylar, säger Berit Rangius.

Även om man inte får klappa katterna tipsar Berit om att ett utställningsbesök brukar vara en uppskattad aktivitet hos barnfamiljer.

– Det finns allt från kattungar och juniorer till större katter att titta på.

Hennes hjärta klappar lite extra för helig birma, som är "hennes" ras.

– De är mjuka, sociala och lugna. De är inte heller så stora, blir runt 3–3,5 kilo.

Halkade in på uppfödning

Berit jobbar som ekonom men halkade in på uppfödningen under pandemin.

– Jag är uppvuxen på en gård i Skellefteå och har alltid haft bondkatter. När barnen var små blev det att vi skaffade två birmor.

Men barnen blev stora och katterna gamla, berättar hon.

– Jag köpte en hona för sex år sedan, en omplacering. Hon började löpa, corona kom och jag tänkte "en kull kan man kanske ta"... På den vägen är det.

Hon tycker även det är roligt att ställa ut och få kontakt med andra uppfödare.

– Och så får man ett kvitto på att man avlar på "rätt" linjer.