– Det är jättemycket man har lidit i sin ungdom, säger Vaxholmsbon Jessica Riddersholm.

– Man kunde komma hem från krogen och känna sig bakfull fast man inte druckit någonting och så fick man tvätta händerna och huden för att man luktade rök.

– Det gällde ju alla arbetsplatser också. Jag började jobba när jag var 18 år, 1977. Då rökte man fortfarande i lunchrummen.

– Och förr kunde man ju till och med röka på flyget.

Hur var det på restauranger?

– Jag var inte ute så mycket på restauranger då, jag var mest på dansställen. Men då var man tvungen att tvätta armarna när man kom hem. 

Malmöbon Jan-Åke Olsson, Jessicas särbo sedan mer än 20 år, är precis som hon icke-rökare. Han minns också hur rökningen fanns överallt, inte bara på krogarna:

– Min far var storrökare, men man reagerade ju inte på det då, berättar han.

– Mina föräldrar rökte till och med i bilen. Min pappa rökte pipa.

– Han slutade inte förrän han fick KOL, säger Jan-Åke.

– Jag minns också när jag jobbade som trafiksignaltekniker åt Malmö kommun. Då rökte min arbetskamrat Bill* i bilen.

Var du mycket på krogen?

– Jag spelade mest boll, i Lomma, så det var mest inom fotbollen man gick ut. Men då var det naturligt att alla rökte. Men det är klart att det var besvärande för mig som icke-rökare.

– Jag minns också att Bosse Larsson (legendariskt fotbollsproffs, reds anm) i MFF till och med rökte i halvlekspaus. 

Blev det skillnad när rökförbudet infördes på krogen?

– Jaaa, det blev mycket skönare, säger Jessica.

*Bill = Svenskt cigarettmärke, tillverkades åren 1939-1942 och 1947-1990 (Källa: Tobakshistoria.com)