Det är morgon när Mitt i besöker Gunilla hemma i den ljusa lägenheten intill Suseboparken. Hit flyttade hon för sju år sedan från radhuset i Skälby när maken gick bort.

– Det gick ju inte att sköta ett hus och klippa gräs och allt som ska göras. Inte med min hälsa.

Hon har artros i hela kroppen och astma. Det är svårt att gå och hon tar sig fram med rollator inomhus och elrullstol ute.

"Nu blir det morgonkaffe!"

Luba Murasheva från hemtjänsten har just serverat Gunilla frukost i vardagsrummet: smörgås med leverpastej och gurka, yoghurt och kaffe.

– Varsågod, nu blir det morgonkaffe, säger Luba och rättar till Gunillas fotpall.

"Varsågod, Gunilla!" Luba från hemtjänsten serverar Gunilla frukosten.

"Varsågod, Gunilla!" Luba från hemtjänsten serverar Gunilla frukosten.

Stefan Källstigen

Luba ser till att Gunilla kommer upp på morgonen.

– Det känns tryggt att någon kommer och tittar till mig varje dag. Jag har även trygghetslarm om något skulle hända, säger Gunilla.

Men hon har inte alltid varit lika nöjd med hemtjänsten. Tidigare anlitade hon ett annat företag.

– De hade mest unga pojkar och de ville inte prata så mycket. Och det var inte alltid de kunde språket så bra heller. Det var inte alltid som de höll tiderna heller.

Långt ner på rankning

Tidigare har biståndsbedömningarna till Upplands Väsbys äldreboenden fått skarp kritik. Nu får även just utförandet av hemtjänsten lågt betyg.

– När man ser på utförande hamnar Väsby på plats 251 och biståndshandläggning på plats 249 av landets 290 kommuner. Det är inget annat än skandal, säger Hans Mohlin, tidigare ordförande i PRO och engagerad i hemtjänstfrågan.

Han syftar på rankningen hemtjänstindex, en kvalitets­undersökning signerad pensionärsorganisationen SPF.

PRO har i flera tidigare sammanhang framfört kritik mot "hur ofullständigt de olika företagens verksamhet analyseras, redovisas och beskrivs". De har också kraftigt ifrågasatt det sätt man senast "lappat och lagat ett svagt system" genom att föreslå och besluta om utdelning av så kallad kvalitetspeng.

– Den är feltänkt från början. Varför ska företagen få extra betalt för att göra sitt jobb, undrar Hans Mohlin.

"Stressigt ibland"

I lägenheten intill Suseboparken samtalar Luba Murasheva och Gunilla Nordqvist om vädret, hackspetten som hackar på träden utanför, och allt däremellan.

Luba Murasheva kommer 20 minuter nästan varje vardagsmorgon och hjälper Gunilla med saker som att bädda sängen, gå ut med sopor, vattna blommor, handla eller hjälpa Gunilla att duscha. Och inte minst byta några ord i soffan.

– Jag är glad att jag fått en tjej som jag kan prata med. Luba är så trevlig och hjälpsam och det är skönt att ha samma person hela tiden, någon man kan lita på, säger Gunilla.

"Nu har jag fått någon jag kan prata med också", säger Gunilla Nordqvist. Snart ska hon smaka på frukosten som Luba Murasheva från hemtjänsten gjort i ordning.

"Nu har jag fått någon jag kan prata med också", säger Gunilla Nordqvist. Snart ska hon smaka på frukosten som Luba Murasheva från hemtjänsten gjort i ordning.

Stefan Källstigen

Det blir prat om vädret, hackspetten utanför och allt däremellan.

– Jag är social och försöker komma ut och träffa vänner så ofta jag kan. Vi är några som brukar fika här nere i parken, men på vintern är det ju lite svårt, säger Gunilla.

Luba jobbade tidigare på behandlingshem innan hon började på hemtjänstföretaget Hembo.

– Jag tycker om mitt jobb, det är härligt att kunna hjälpa andra människor. Det viktiga är att kunderna känner sig trygga. Men ibland blir det stressigt och man skulle önska att man hade mer tid.