Att för ett barn beskriva vad ett virus faktiskt är, hur svarta hål fungerar och hur atomer kan bli till människor är inte helt lätt.
Men det är heller inte så svårt som det verkar, menar författaren och vetenskapsjournalisten Rasmus Åkerblom.
– Vuxna har ofta taggarna utåt mot vetenskap, tycker det är svårt. Barn har inte den inställningen. För dem är det inte konstigt att ljus är fotoner som likt droppar flyger ur solen, för allt de lär sig är ändå nytt.
Från fråga till bok
Att Rasmus började skriva för barn kom sig av att hans äldsta dotter Asta, när hon var nio år, frågade vad lufttryck var.
Svaret var så spännande att hon tyckte att han skulle skriva ner det, så de kunde berätta det för hennes lillasyster.
– Sedan skrev jag om 19 ämnen till. Det blev Underverkligheten, min första bok.
För små och stora
I början av juli släppte han Vetenskapens ABC, den andra boken i raden. Målgruppen är barn i åldrarna sex till nio.
– Jag har alltid gillat ABC-formatet, som Lennart Hellsing och Poul Ströyer gör så bra. Lärande möter kul, helt enkelt. Som trebarnspappa tycker jag det är viktigt att det är roligt även för vuxna, eftersom det är ämnat för högläsning.
Rasmus eget intresse för vetenskap tog avstamp i en dragning till science fiction, vilket ledde till att han för 22 år sedan fick jobb på vetenskapsradion.
– Jag har jobbat med lite andra grejer sedan dess, men återkommer alltid till vetenskapen. För de stora, existentiella frågorna är roligast att jobba med.
Konspirationsteorier
Samtidigt hoppas Rasmus att böckerna kan fylla en annan funktion, i en tid då det blivit mer vanligt att höra alternativa vetenskapsteorier, som jorden är platt eller att 5G-master sprider coronaviruset.
– Synen på vetenskap är lite på tillbakagång, men det är bland vuxna. Det är inte barn som är vaccinmotståndare eller tror på chemtrails. Men de personerna var också barn en gång och väcker man tidigt glädjen i att veta hur allt faktiskt fungerar, då är de kanske inte är lika mottagliga för hittepå när de blir vuxna.
Fokusera på att fascinera
Vuxna borde heller inte dra sig för att prata om komplexa och knepiga ämnen med sina barn, tycker han.
– Tänk inte att vetenskapliga frågor en soppa att reda ut, utan att det är fantastiska berättelser. Som att vi för 14 miljarder år sedan var samlade i ett litet korn, som blev allt. Atomer formades i stjärnornas mitt, samlades på jorden, blev våra kroppar och hjärnor som kan fundera på de här frågorna.
– Den historien är större än någon vi kan fantisera ihop. Det är vad jag försöker skriva om.