"Ba-bam! Ba-bam!" Ungefär så låter ljudet som går Nadja Frödin på nerverna.

Hon är ordförande i BRF Hallonblomman och flyttade till Lilla Ursvik 2001. Här har hon kunnat sova gott om nätterna ... fram till i somras.

Det var då farthindret kom på plats.

– Nu sover jag nästan inte alls. Det är hemskt, säger Nadja som bor blott några meter från hindret.

Farthindret ligger i närheten av busshållplats Frejavägen och dök upp i somras.

Alexander Kuronen

I grannkvarteret, BRF Hjortronet 4, är Peter Lindstrand ordförande. Också där vaknar flera av de boende av dunsarna som uppstår när bilar, bussar och lastbilar kör förbi, säger han.

Både han och Nadja är missnöjda med hur det gick till när hindret skulle byggas på Ursviksvägen. Sundbybergs stad borde ha snackat med grannarna, tycker de.

– Kommunen lyssnade inte i förväg eller studerade vilka effekter det skulle få, säger Peter.

De har bara tutat och kört?

– Ja. Och så får man se vad som händer.

"Kör bara på"

Farthindret ligger ett stenkast väster om Frejavägens busshållplats. Några meter österut finner man Ursvikskolan och därmed många barn i rörelse.

Så ja, något måste göras åt fortkörarna på sträckan, tycker Ursviksbon Märta Backman Setterberg:

– Men det här hindret var inget bra alternativ, för det stör omgivningen.

Själv är hon skonad från ljuden där hon bor, säger hon. Däremot tycker hon synd om grannarna.

Hon upplever också att en del verkar strunta i farthindret.

– De flesta sänker hastigheten, men många kör bara på.

Märta Backman Setterberg får en puss av hunden Mumlan. Farthindret i bakgrunden verkar inte väcka lika varma känslor.

Alexander Kuronen

När det går fort låter det också som värst, tycker BRF-ordförandena.

Inte heller de är kritiska till farthinder i sig.

– Men om de hittar en teknisk lösning för att dämpa ljudet på något sätt vore det bra, säger Nadja.

Redan i augusti hörde hon av sig med klagomål om hindret. Staden kom dit och mätte bullernivån – och konstaterade att ljuden inte överskred riktvärdena.

Därmed avslutades ärendet.

Nadja och Peter är dock kritiska. De säger att mätningarna gjordes under blott en timme, i samband med morgonrusningen.

– Då ligger inte folk och sover, och när det är mycket trafik dras hastigheterna ner. Men när folk verkligen kör fort här, då tyckte de inte att det var värt att mäta, säger Peter.

Har överklagats

Tillsammans med andra Ursviksbor överklagade Nadja och Peter stadens beslut. Länsstyrelsen ansåg att staden hade gjort rätt och avslog överklagandet. Därefter har ärendet hamnat hos mark- och miljödomstolen.

Nadja Frödin och Peter Lindstrand hoppas att mark- och miljödomstolen ska komma till en annan slutsats än tidigare instanser.

Alexander Kuronen

Mitt i har gett stadsmiljö- och trafiknämndens ordförande Martin Solberg (MP) chansen att kommentera ärendet. I ett SMS tackar hans partikollega, politiske sekreteraren John Essle, nej.

Han motiverar det med att saken har överklagats.

"Vi från politiken kommenterar inte pågående myndighetsprocesser, så vi kan tyvärr inte uttala oss om den", skriver Essle.

Strax innan denna artikel publicerades på nätet meddelade mark- och miljödomstolen att även de avslår grannarnas överklagan.

Tråkigt, men väntat, konstaterar Peter Lindstrand:

– Det är så här det blir när det är en sådan här fråga. Det är inte tillräckligt för att riva upp beslut som är fattade. Problemet är att staden från början inte har lyssnat och varit beredda att förankra sina beslut innan de vidtar åtgärder.

Grannarna har inte bestämt sig för om de ska överklaga domen till nästa instans som är mark- och miljööverdomstolen.

Här kan du lyssna själv på guppet: