Ett man i Träkvista mördades. Där börjar berättelsen om Fantan. Omständigheterna kring hans mord är oklara. Eventuellt var ett barn inblandat, bortrövat från Ekebyhov. Eventuellt begravdes mannen på Fantholmen. Eventuellt var hans svärmor delaktig i mordet.
Sägnen spretar, men det tycks klart att mördaren var en kvinna, kallad "Fantan", och att hennes dom blev att springa uppför Ekeröåsen. Längs med vägen stod lokalborna beväpnade med stenar. Om kvinnan nådde högst upp på krönet och kunde se kyrkan nere i Ekerö sommarstad innan de kastade stenarna dödat henne, skulle hon bli benådad.
Men det är en lång väg uppför åsen och det måste ha varit många Ekeröbor beredda med stenar längst vägen. För enligt sägnen dog Fantan en bit från krönet, precis innan utsikten över Kyrkfjärden breder ut sig som mest spektakulärt.
– När man står där kan man föreställa sig hur det måste ha känts för henne. Den desperationen, att se krönet och räddningen men ändå inte komma ända fram, säger Anne Svensson.
Hon driver Youtube-kanalen SR ghost expeditions och besöker ofta olika platser på Mälaröarna där det sägs spöka. Om krönet uppe på åsen finns det gott om spökhistorier.
– Vi kände på direkt när vi gick där, att det är en speciell plats, säger hon.
Förr i världen fanns en tradition att kasta en pinne eller sten på den plats någon dött en oväntad eller våldsam död, och en sådan hög växte fram där Fantan dött.
– Man ska väl lägga ett offer, som till exempel ett mynt. Men folk kanske inte hade så mycket på sig när de passerade så då blev det en sten eller en pinne i stället, berättar Anne Svensson.
Skenande hästar
Enligt folktron ska Fantans vålnad straffa den som inte hedrar henne med en pinne eller två. Det har berättats om skenande hästar, syner och oförklarliga ljud när någon passerat högen utan att lämna ett offer.
I sin skrift "Glimtar från gångna tider samlade för Ekerö husmodersförening" från 1936 skriver Anna Stackelberg att en man som brukade köra mjölk med häst in till Stockholm berättat att "det inte var gott att försumma ceremonien med pinnkastningen, då kunde man få se mer än man ville i vintermorgnarnas skymning".
Anne Svensson är dock osäker på vem det är som spökar vid högen.
– Vad jag inte får ihop var att Fantan måste ha varit väldigt rädd och desperat när hon dog. Men de säger att den som ligger i Fantans hög är en mörk och farlig person. Jag tror att det finns en mörkare historia bakom. Kanske är flera historier sammanflätade, säger hon.
Oavsett spöktro – på krönet på åsen finns högen fortfarande kvar. Och den växer stadigt med en och annan pinne.
– Ja, vi är tydligen så vidskepliga fortfarande, säger Anne Svensson.
– Kanske är det så att även om man inte tror på det så har man en känsla av att man ändå inte ska chansa, ut i fall att.