Österåker
I slutet av oktober genomfördes en av världens största endurotävlingar – Gotland Grand National. Så klart var enbente mc-föraren Joacim Boive från Österåker där, bland runt 2500 anmälda förare.
Joacim Boive rapporterar att vädret var bra – inget regn – och att han hade en bra känsla.
"Tekniken normalt är att man paddlar med benen."
Den beryktade kraftledningsgatan är bara någon kilometer lång var stenig, lerig med djupa spår, men gick bra den också, trots att det är här många förare som ger upp just här.
Bröt växelspaken
– Just djupa spår är extra svårt för mig då tekniken normalt är att man paddlar med benen – man tar liksom stöd på varsin sida om hojen och kör samtidigt sakta framåt, men det går ju förstås inte för mig så det är sjukt svårt! Men det gick! berättar han.
Trots att han bröt av växelspaken mot en stubbe slutade Joacim på plats 15 plats av 30 i Adventureklassen, och var dessutom den ende föraren med ett ben.
– Det känns otroligt skönt att ha genomfört detta och dessutom vara den förste amputerade någonsin att ta sig runt GGN i adventureklassen, säger han.
Enbente Österåkersbon Joacim Boive klarade Gotland Grand National, världens största endurotävling.
Privat
Enbente Joacim skriver motorhistoria på hoj
Som 13-åring förlorade Åkersbergabon Joacim Boive sitt ena ben. Det har inte hindrat honom från att både köra och tävla på motorcykel.
Österåker
I slutet av augusti var det Forza Orza, motorcykeltävlingar i enduro, i skidorten Orsa Grönklitt, Dalarna.
Åkersbergabon Joacim Boive, 53, deltog i den tyngre grenen ”adventure” och skrev historia: Som den troligen förste amputerade föraren i världen som fullföljt en officiell tävling i enduro, på en adventuremotorcykel.
– Det var besvärligt, Men det var kanonväder och en fantastisk tillställning. Man kunde åka i deras liftsystem och se alla tävlande från sittliften.
Joacim slutade sexa, av sju tävlande i adventureklassen.
Man kan köra på grus och stigar. Det blir mer utforskande.
Kört sedan tonåren
Lite besviken är han eftersom många sagt att banan skulle vara ”lättåkt”. Så var det förstås inte.
– Det var riktigt svårt på sina ställen. Det var inte lerigt, med sandigt och stora stenar, berättar han.
Det blev också en del reaktioner på att han är enbent.
– Jag blev stoppad av folk som undrade.
Bakhjulsbromsens fotpedal har Joacim ersatt ett tumreglage eftersom han saknar höger ben.
Mikael Andersson
Höger ben miste han redan som 13-åring – en cancer som spritt sig så läkarna blev tvungna att amputera så högt upp de kunde. Trots det började han köra MC som 16-åring och har fortsatt med det. Enduro – mc-körning i svår terräng – började han med för sju år sedan.
Klubb: Åsätra motorklubb i Åkersberga.
– Jag ska faktiskt åka tid i morgon och träna, berättar han.
Vad är det som är så kul med MC?
– Jag har kört mycket MC på landsväg och man kommer så nära naturen och materialet, jämfört med att köra bil. Allt blir närmare, hur du rör dig du påverkar körningen och det är mer teknik involverat.
– Och när jag kör adventure kan jag tänka ”vart tar den här vägen vägen”? Man kan köra på grus och stigar. Det blir mer utforskande.
Portugisisk knarr med svensk motor
Adventureklassen har sin anor från början av 1980-talet då BMW lanserade motorcykelmodellen R80 G/S, en 800 kubikare gjord för både landsvägskörning och terräng.
– Endurocyklar har 50 hästar men adventure har 65-170 hästkrafter, säger Joacim Boive.
Själv kör han en portugisisk AJP PR7 med en licenstillverkad Husqvarnamotor på 650cc – en av de lättaste man kan köpa från fabrik, berättar han.
Om några veckor är det dags att tävla igen, i Gotland Grand National, 23 oktober.
– Jag ska köra adventureklassen igen. Jag gjorde ett försök förra året men det var så lerigt att jag fick bryta. Men det var jag inte ensam om.
Joacim Boive kom sexa i adventureklassen i årets Forza Orza i Orsa Grönklitt.
Fototummen