Österåker
I slutet av augusti var det Forza Orza, motorcykeltävlingar i enduro, i skidorten Orsa Grönklitt, Dalarna.
Åkersbergabon Joacim Boive, 53, deltog i den tyngre grenen ”adventure” och skrev historia: Som den troligen förste amputerade föraren i världen som fullföljt en officiell tävling i enduro, på en adventuremotorcykel.
– Det var besvärligt, Men det var kanonväder och en fantastisk tillställning. Man kunde åka i deras liftsystem och se alla tävlande från sittliften.
Joacim slutade sexa, av sju tävlande i adventureklassen.
Man kan köra på grus och stigar. Det blir mer utforskande.
Kört sedan tonåren
Lite besviken är han eftersom många sagt att banan skulle vara ”lättåkt”. Så var det förstås inte.
– Det var riktigt svårt på sina ställen. Det var inte lerigt, med sandigt och stora stenar, berättar han.
Det blev också en del reaktioner på att han är enbent.
– Jag blev stoppad av folk som undrade.
Bakhjulsbromsens fotpedal har Joacim ersatt ett tumreglage eftersom han saknar höger ben.
Mikael Andersson
Höger ben miste han redan som 13-åring – en cancer som spritt sig så läkarna blev tvungna att amputera så högt upp de kunde. Trots det började han köra MC som 16-åring och har fortsatt med det. Enduro – mc-körning i svår terräng – började han med för sju år sedan.
Klubb: Åsätra motorklubb i Åkersberga.
– Jag ska faktiskt åka tid i morgon och träna, berättar han.
Vad är det som är så kul med MC?
– Jag har kört mycket MC på landsväg och man kommer så nära naturen och materialet, jämfört med att köra bil. Allt blir närmare, hur du rör dig du påverkar körningen och det är mer teknik involverat.
– Och när jag kör adventure kan jag tänka ”vart tar den här vägen vägen”? Man kan köra på grus och stigar. Det blir mer utforskande.
Portugisisk knarr med svensk motor
Adventureklassen har sin anor från början av 1980-talet då BMW lanserade motorcykelmodellen R80 G/S, en 800 kubikare gjord för både landsvägskörning och terräng.
– Endurocyklar har 50 hästar men adventure har 65-170 hästkrafter, säger Joacim Boive.
Själv kör han en portugisisk AJP PR7 med en licenstillverkad Husqvarnamotor på 650cc – en av de lättaste man kan köpa från fabrik, berättar han.
Om några veckor är det dags att tävla igen, i Gotland Grand National, 23 oktober.
– Jag ska köra adventureklassen igen. Jag gjorde ett försök förra året men det var så lerigt att jag fick bryta. Men det var jag inte ensam om.
Tävlar i enduro med bara ett ben
Som 13-åring förlorade Åkersbergabon Joacim Boive ena benet, men fick rådet att inte börja med rullstol. ”Då blir du kvar i den". Det rådet har han följt, med råge.
Österåker
”En svensk enduroklassiker” kallas det när man kört tre krävande terrängtävlingar på motorcykel.
Det har Joacim Boive klarat i år, första gången han tävlar i enduro. Han har kört mc sedan han var 16, men det var först för tre år sedan, 2019, som han började köra enduro. Enbent.
Cancerbeskedet kom plötsligt när han var 13 år. Först trodde han att smärtan berodde på att han spelat innebandy.
– Jag blev sjukt trött och hade ont bakom knäskålen.
Chockbesked
Skolsyster visste inget råd, inte heller vårdcentralen. Men på Karolinska sjukhuset skar de upp knäet och fann att det rörde sig om cancer som spritt sig från skelettet till muskelvävnad.
För att förebygga spridning valde man att omedelbart kapa Joacims högra ben så högt upp man kunde. Ett chockbesked, inte minst för Joacims föräldrar.
– Farsan höll på att klappa till läkaren, minns han.
De första åren efter amputationen var det risk att cancern skulle komma tillbaka.
– Det var 50/50 att jag skulle överleva.
Trailer. I släpet har Joacim allt han behöver när han är på tävling.
Mikael Andersson
Joacims liv som enbent hade kunnat bli väldigt annorlunda. Men när han erbjöds en rullstol av Hjälpmedelscentralen fick han rådet av en anställd att inte använda den.
– Han sa ”då blir du kvar i den”.
Föräldrar stöttade
Benprotesen han fått slutade han använda redan efter ett par år.
– Den var mest jobbig, för folk glodde, säger han.
Tack vare stöd från kompisar, skolan och inte minst sina föräldrar kunde Joacim tvärtom fortsätta leva ett aktivt liv.
– Mina föräldrar sa hela tiden: ”Du ska inte göra något annorlunda än innan”.
I stället fick hans pappa honom att börja cykla igen, med den enda foten fixerad i trampan.
– Jag körde omkull förstås.
Som 13-åring fick han dispens att köra moped för att kunna ta sig till skolan.
”För enkelt att köra roadracing”
Innan amputationen hade Joacim kört gokart. Även det fortsatte han med, men med handgas.
– Det enda jag inte gör är att åka skridskor eller springa, berättar han och serverar lite kaffe.
– Jag har aldrig suttit i rullstol, utom när jag bröt ryggen i en mc-olycka.
Special. Fotbromsen sköter Joacim med ett extra bromshandtag på styret, bredvid kopplingshandtaget.
Fredrik Sjöquist
En doft av motorintresse slår ut från garaget. Man kan ju undra hur det överhuvudtaget är möjligt att köra mc med bara ett vänsterben. Normalt behöver man ju två ben för att få bättre balans, klämma fast sig med låren, använda fotbromsen på höger sida och ibland stå på fotpinnarna.
– Jag hade gått och tänkt på att jag ville göra något udda, gärna inom mc. Det naturliga vore att köra roadracing (hastighetstävling på asfalstbana), men det vore för enkelt, säger han.
Joacim fick kontakt med den österrikiska motorcykeltillverkaren KTM som gick med på att sponsra honom med en 450-kubikare. Då hade Joacim inte ens provat att köra enduro.
– Första försöket var på Arlanda (Arlanda MC:s crossbana nära flygplatsen, reds anm). Jag började med en långsam knattecrossbana och hade aldrig kört stående.
– Jag var helt färdig, fast jag knappt hade styrfart när jag körde. Jag fick stanna för att jag fick kramp i armen av kopplingen.
Tävlingsdebuterade
Ett vanligt nybörjarfel är också att kolla på framhjulet istället för att ha blicken riktad längre fram, berättar han.
Krävande. ”Folk förstår inte hur jobbigt det är. Det är extremt fysiskt. När jag cyklar MTB i skogen har jag lägre puls än när jag kör enduro” säger Joacim.
Mikael Andersson
Sedan dess har Joacim tränat och tränat, bland annat på hemmabanan Lugnets crossbana i Åsätra.
– Det svåraste för mig är tvära högersvängar, berättar han.
2020 var det meningen att Joacim skulle kört sin första tävling, men covid-pandemin satte stopp för det, både då och året därpå.
– Men det var tur för mig, för jag var inte redo då.
I stället blev tävlingsdebuten tidigare i år. Joacim har kört tre tävlingar, den senaste Gotland grand national i oktober. Där klockade han in på ganska exakt tre timmar – fyra varv.
– Många ser mig som inspirerande. Och att folk får inspiration driver mig.
Vad är målet nästa år?
– Att komma på övre halvan i tävlingarna.
Att folk får inspiration driver mig.
Joacim Boive
Uppvuxen: I Spånlöt
Ålder: 50 år
Yrke: Apputvecklare
Familj: Hustru, tre barn och fyra katter.
Intressen: Skidor, träning, MC
Skolgång: Sjökarbyskolan, Bergaskolan, Röllingby gymnasium
Källa: Mitt i
Detta är enduro
Enduro är en motorcykelsport som körs på banor i svår terräng.
Namnet kommer från endurance, som betyder uthållighet.
Motorcyklarna som används påminner om crossmotorcyklar, men har mjukare fjädring.
Kända tävlingar i Sverige är Novemberkåsan, Stångebroslaget, Ränneslättsloppet, Gotland Grand National (de tre sistnämnda ingår i en svensk enduroklassiker).
Källa: Wikipedia, Svemo