Idén är knappast ny.
Under hundratals år har Stockholms strandlinjer förändrats när staden bit för bit byggts ut med fyllnadsmassor. Gamla stan började växa redan på medeltiden, och på 1800-talet fylldes träsket vid Hamngatan igen så att Berzelii park kunde anläggas.
I dag är strategin en annan.
Bygget av Förbifart Stockholm och utbyggnaden av tunnelbanan beräknas ge ungefär 20 miljoner ton restmassor som bland annat tippas på upplag i Botkyrka, Järfälla och Upplands-Väsby. Det innebär 40-60 lastbilar om dagen – från varje plats där det sprängs.
– Tänk om vi inte behövde transportera dem alls? Då skulle vi slippa den här skytteltrafiken genom stan och alla problem som följer av detta, till exempel buller, koldioxidutsläpp och slitage på vägarna, säger arkitekten Marta Bohlmark.
Hon är en av deltagarna i forskningsprojektet MASSA (se faktarutan) som drar igång i januari 2021. Det går ut på att hitta sätt att ta vara på massorna från de nya tunnlarna under Stockholm, och att se dem som en resurs i stället för en restprodukt.
– I vår tid har vi inte råd att lägga det här på hög och inte utnyttja det, säger Marta Bohlmark.
Ett av målen är att hitta bra platser för nya kajer och konstgjorda öar. Ett annat är att ta reda på hur de nya landområdena ska användas för att göra så mycket nytta som möjligt.
– Det fanns en tid när staden byggdes efter bilen, och innan dess var det efter båten; det finns i princip inte en enda naturlig strandkant i innerstaden. Men nu befinner vi oss i en annan tid, och vi måste ta reda på hur de här ytorna ska bli mer tillgängliga även för människor utan bil eller båt, säger Marta Bohlmark.
När Stockholms tunnelbana byggdes på 1950- och 1960-talen stod staden inför en liknande utmaning. Bland de tio konstgjorda kullarna som byggdes finns bland annat Hammarbybacken, Granholmstoppen på Järvafältet och Väsjöbacken i Solletuna.
Kullarna utformades i samarbete med olika konstnärer, men när de kom in i bilden var det redan bestämt att det skulle bli just kullar. I MASSA-projektet ska konstnärerna vara med från början.
– Konstnär är det mest fritänkande yrket, och den kompetensen är alltid bra att ha med. Det kan handla om att se estetiska och kulturella värden i tekniska eller ekologiska funktioner och koppla ihop dem med sociala funktioner, säger konstnären Erik Aalto.
De konstgjorda kullarna byggdes också i en annan tid. En tid när bilismen fortfarande var norm, och ekosystemens hållbarhet stod långt ner på den politiska dagordningen.
I dag behöver vi ställa andra krav, menar Hanna Erixon Aalto, arkitekt och forskare på KTH.
– De platser som man kan skapa med de här restmassorna får intre bara lösa ett enda problem, eller fylla en enda funktion. De här platserna måste bli hållbara livsmiljöer, säger hon.
Ett exempel är konstgjorda rev, precis som Stockholms stad redan skissar på i Riddarfjärden. Det kan öka den biologiska mångfalden förbättra vattenkvaliteten.
Och vill man kan man ta det ännu längre, menar Hanna Erixon Aalto.
– Utanför New York finns det ett förslag om att anlägga ett ostron-rev. Det kan rena vattnet, men också bli ett nav för en ostron-kultur.