Den lilla källarateljén i Kallhäll går närmast att likna vid en tomteverkstad. På vardera sida av det långa bordet sitter kvinnor och pickar frenetiskt i ull.
– Det blir nästan maniskt det här, säger Rosie Hamlin.
Hon sitter med en huvudlös ekorre i handen och funderar på hur hon ska få till den långa ludna svansen. Hon hittade hit via sin dotters svärmor. Mormor och farmor sitter nu bredvid varandra och nåltovar.
– Först tänkte jag hur jag skulle kunna göra någonting av den här jäkla ulltussen? Men så börjar man och otroligt nog så blir det en tomte av det, säger farmor Helen Bäckdahl.
Ett sätt att få vänner
En diskussion om Stockholms bilköer drar igång. När och var börjar de egentligen? När ämnet är uttömt går kvinnorna vidare till nästa.
– Det blir mycket prat om allt möjligt. Tv-program, barnbarn, biofilmer och boktips. Jag kände Eva från första början, men annars kände jag ingen sedan tidigare, säger Birgitta Hamrén.
Det är hennes ateljé och hon som står för undervisningen. När hon gick i pension upptäckte hon att många av hennes vänner var kopplade till jobbet.
– Jag kände ingen som bodde här. Jag ville gärna ha kompisar från Kallhäll.
Hon har sysslat med hantverk i hela sitt liv och i samband med pandemin hittade hon tillbaka till nåltovning.
– Jag skrev ett inlägg på Facebook och frågade om någon var intresserad av att lära sig nåltova.
Resultat av det inlägget är de nio kvinnorna som sitter runt hennes bord i dag.
Eva Ivarsson från Järfälla är det nyaste tillskottet i gruppen. Hon började med att göra ett AIK-hjärta.
Erik Lejdelin
Jobbar med ögonen
Från att knappt någon nåltovat innan, är alla nu mer eller mindre frälsta. Och de färdiga tomtarna som hänger från taket är iögonfallande detaljrika.
– Det börjar med en boll, sen blir det en mun, öron och ögon. Jag är fascinerad av ansikten, men alla ansikten blir olika. Det är det som är så roligt, säger Birgitta Hamrén.
I hennes ateljé finns alltifrån tovade highland cattle-kossor och färgglada steglitsar till yppiga kvinnor i bikini. Annars är hon särskilt nöjd med en grå tomte med stålblå blick.
– Många tror att vi målar eller syr på detaljer, men det gör vi inte. Vi använder bara den här nålen och blandar ull i olika färger för att få rätt nyans.
Och det krävs inte mycket för att komma igång.
– Det första jag gjorde var ett hjärta med gula bokstäver: A.I.K. Det var till min man, han blev glad. Fast han blev förvånad över att det tog en hel dag, säger Eva Ivarsson och skrattar.
Birgitta Hamrén har sysslat med textilhantverk i hela sitt liv. Nu hjälper hon Helen Bäckdahl med en snögubbe.
Erik Lejdelin
Känner sig stolt
Nästan alla nere i ateljén har jobbat inom barnomsorgen eller inom skolan. Flera av kvinnorna har stött på varandra tidigare genom livet. Några har varit kollegor vid något tillfälle, andra har sett varandra på stan.
– Det är roligt att vi pensionärer kan dra igång något sånt här. Nu har vi alla fått nio nya kompisar. Jag känner mig faktiskt lite stolt, säger Birgitta Hamrén.
– Och nu blir du inte av med oss!
Rosie Hamlin och Helen Bäckdahl är mormor respektive farmor och tovar nu ull tillsammans varje måndag i Kallhäll.
Erik Lejdelin