– Det känns lite som att kanske få en guldklocka efter lång och trogen tjänst.

Det säger chefstränaren Ann Löf när vi möter henne i IK Södras hall i Skarpnäck. Hon är nominerad till Årets eldsjäl i kategorin ledare. Ann började med judo när hon var tio år, i år fyller hon 66.

– 1969 bodde vi i Farsta. Mamma tyckte att jag skulle börja med någon sport eftersom jag for runt så mycket och min granne höll på med judo. Vi var ett gäng med lite stökiga barn i Farsta med omnejd. Första gången fattade jag inte så mycket men andra gången tyckte jag att det var jättekul, säger Ann Löf.

Judo betyder och har betytt mycket för henne genom åren.

– Som barn var det roligt att ha något att göra, det passade bra att brottas, ta i och få lite beröm. Jag var inte så bortskämd med det. Sedan blev att tävla det roligaste jag visste.

I München 1975 blev hon Sveriges första EM-medaljör i judo, när kvinnor för första gången välkomnades att tävla.

– Jag blev mest besviken att jag bara kom trea. Men nu, i en historisk kontext, kan jag ju se att det var betydelsefullt.

"Alla kan vara med"

Hon började leda träningar 1985. Och även om "alla inte vill eller behöver bli tränare" så ingår det i judons filosofi att dela med sig av det man har fått. Att vara tränare har Ann Löf. fortsatt med, just nu fem-sex dagar i veckan.

– Alla kan vara med. Vi har en barngrupp med 4-6-åringar som är väldigt populär, och grupper med människor med någon funktionsnedsättning som vi är väldigt stolta över.

Med tävlingsgrupperna har hon åkt jorden runt och hon har bland annat tränat OS-hjälten Tara Babulfath.

Ann Löf kan bli Årets eldsjäl. Här i samspråk med Ida Babulfath, Tara Babulfaths mamma.

Pekka Pääkkö

Kvällspasset ska snart börja i Skarpnäck och barnen börjar trilla in i lokalen, i dag är det 6-12-åringar.

– Man utvecklas hela tiden som tränare. Ungarna ger mycket energi. De är roliga och glada. När de ibland gör helt fel så får jag en möjlighet att fundera på hur jag kan förklara så att det blir lättare att förstå metodiken.

Skriver dagbok förhand

Ann har höga krav på sig själv som tränare.

– Jag går igenom och analyserar varenda pass, jag skriver även dagbok varje dag. För hand. Med blyertspenna, säger Ann Löf, som har sparat alla sina judodagböcker.

– Det är ganska många, det är skönt att kunna gå tillbaka och se hur många vi var en specifik gång, vad gjorde vi då, och så vidare.

Det drar ihop sig inför träningen. Rikard Kullenberg är här med sin son Hugo och hoppar själv in som hjälptränare. Rikard har i sin tur haft Ann som tränare i ungdomen.

– Hon har även tränat mina motståndare. Alla visste vem hon var. Hon är respektingivande: auktoritär men mänsklig, säger han.

Ann har inga planer på att lägga av.

– Jag ser inget slut. Det kanske är lite sjukt att man fortfarande håller på, men för mig är det en del av livet, säger Ann Löf.

Nu avgör folkets röst om hon blir Årets eldsjäl, priset delas ut av Folkspel på en gala den 15 april.