Stockholm

Det var på 1930-talet, tiden innan förskola och fritids. Barnen i Stockholm ägnade sina dagar åt att springa omkring på stans gårdar och gator medan föräldrarna arbetade.

Livet i Stockholm präglades av trångboddhet samtidigt som biltrafiken byggdes ut allt mer.

– Den här tiden blev det stor debatt om barnens plats i staden, som på flera sätt hade blivit mindre barnvänlig. Det uppstod långa diskussioner kring vad det skulle innebära för dem utan tillgång till egna utrymmen, säger Hampus Busk, arkivarie i Stockholms stad.

Den 15 juni 1936 lämnades ett medborgarförslag om att inrätta parklekar, som till skillnad från vanliga parker är bemannade öppna lekplatser.

Redan samma år invigdes stadens första två: Björns Trädgård och Observatorielunden.

– Här kunde 30 till 40 små barn lämnas en halv eller hel dag i parken naturligt, säger Hampus Busk.

Svalka och hygien

Parklekarna blev snabbt ett kärt inslag i stadsbilden och de kommande åren ökade antalet i snabb takt.

Samtidigt introducerades ett nytt bärande inslag – plaskdammarna. Det handlade inte bara om svalka, utan också om hygien, berättar Hampus Busk.

– Fram till på 60-talet hade majoriteten i Stockholm inte tillgång till egen dusch. Stockholms barn var i hög grad beroende av bad och dusch under skoltid. Det här skapade ett stort problem: Vad gör man på sommaren?

Barnen fick helt enkelt plaska i dammarna för att hålla sig rena under sommarmånaderna.

Internationell snackis

Det var under stadsträdgårdsmästare Holger Bloms tid som parklekarna växte fram, något Hampus Busk beskriver som en slags storhetstid för Stockholms parker.

Stilen, som kallades Stockholmsstilen, fokuserade på att blanda natur- och kulturlandskap med parkfunktioner. Arkitekten Erik Glemme stod bakom parkstilen som blev internationellt uppmärksammad.

– Det var ett sätt att programmera parker så att de inte bara var fina att titta på utan de ska också vara meningsfulla platser, säger han.

Exempel på sådana parker är Rålambshovsparken med tillhörande stråk längs Norrmälarstrand på Kungsholmen.

Även i ytterstan finns det tydliga spår i Traneberg, Hammarbyhöjden och Midsommarkransen – men även miljonprogramsstadsdelar som Tensta och Rinkeby.

Kan göra comeback

Parklekarnas guldålder var på 80-talet, då fanns det runt 210 i Stockholm.

I dag är de betydligt färre. Enligt Hampus Busk handlar det delvis om att målgruppen i viss mån har fångats upp i andra verksamheter, som förskola och fritids.

Det har blossat upp på ett sätt som rimmar med historien.

Samtidigt pekar han på att Stockholm genomgått stora demografiska förändringar och att det föds färre barn.

– Den tillgängliga ytan i det egna hemmet har också ökat. Det finns flera faktorer kring varför man inte prioriterat det på samma sätt, säger han.

År 2023 tog däremot kulturförvaltningen fram en ny parkleksstrategi för att samla utvecklingen av parklekarna under samma paraply. Det kommande året väntas två nya att öppna i Stockholm.

Nu väntar möjligtvis en ny parkleksboom, tror Hampus Busk.

– Nu är det återigen en stor diskussion om vilka platser som finns för barn och lek där det samtidigt finns starka huvudmän närvarande. Det har blossat upp på ett sätt som rimmar med historien, säger han.

Solrosskyltarna togs fram 1939 av konstnären Karl Ottto Lodén ritade en förlaga och utifrån denna skapade akitekten Erik Glemme en ritning. Ett stort antal skyltar konstruerades sedan och placerades ut i parklekarna.

Konstnär Karl Otto Lodén och foto av Erik Glemme, Stadsmuseet