Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Replik på debattinlägget ”Allt lärande behöver inte ske i klassrummet” (Mitt i Danderyd, 4 oktober).
Att värna skolplikten handlar om att försvara barnens rätt till utbildning. Skolan är den plats där alla barn, oavsett bakgrund, får möjlighet att utvecklas, mötas och formas till självständiga samhällsmedborgare. Det är det närmaste vi kommer en garanti för likvärdiga och rättvisa förutsättningar att växa och forma sitt liv.
Hemundervisning må låta som ett alternativ för vissa, men forskningen visar något annat. Enligt OECD och Skolverket har barn som undervisas hemma i genomsnitt sämre social utveckling och lägre måluppfyllelse än barn som går i skolan. Lärande är inte bara kunskapsöverföring, det är också social träning och gemenskap. Detta kan inte återskapas i hemmet.
Skolan är en professionell miljö där utbildade lärare använder forskningsbaserade metoder för att ge varje elev stöd och utmaning. Att tro att föräldrar kan ersätta den kompetensen är att underskatta både läraryrket och komplexiteten i barns lärande. Lärare är inte bara ämnesexperter, de är också pedagoger, handledare och förebilder. I själva verket är de senaste decenniernas nedmontering av den lärarledda undervisningen en huvudorsak till den kris vi ser i den svenska skolan.
Självklart måste skolan fortsätta utvecklas och bli tryggare, särskilt för de barn som upplever oro eller mobbning. Men lösningen är inte att ta barnen ur skolan, utan att göra skolmiljön bättre för alla. Om mobbning förekommer är det den som mobbar som ska flytta, inte den som utsatts.
Skolplikten är ett skydd för barns rättigheter, en garant för likvärdig utbildning och en grundpelare i ett demokratiskt samhälle.