Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribentens egen.
Att bo i Vasastan eller Hagastan innebär en vardag i en hårt urbaniserad miljö. Vi är många som längtar efter grönska, lugn och stillhet, och då borde Hagaparken, Stockholms nationalstolthet, vara det självklara svaret. Men det är obegripligt hur svårt det har blivit att ta sig dit.
Bygget vid Sveaplan och längs hela kanten mot Hagaparken har förvandlat området till en barriär. Den enda gångtunnel som var trygg och lugn är stängd – med argumentet att den var otrygg. I stället ska vi stå vid en gigantisk rondell, andas avgaser från E4 och trycka oss över flera övergångsställen för att nå parken. Resultatet? Många springer över gatan i ren frustration, eftersom man inte vill förlora flera minuter på att vänta på grönt. Det är både otryggt och ohållbart.
Bygget står ofta stilla
Samtidigt står bygget ofta stilla. Efter klockan tre är det tomt, maskinerna står stilla och inget verkar hända. Ska verkligen vi som bor här betala priset för den här oredan, medan arbetet pågår i snigelfart? Varför kan man inte organisera arbetet i skift och få det klart snabbare?
Informationen till oss boende är också undermålig. Vad är planen? När ska det vara färdigt? Hur kommer det att se ut? Just nu känns det som ett experiment där tryggheten för fotgängare satts åt sidan.
Säker ingång till Hagaparken
Hagaparken är en grön lunga som borde vara lättillgänglig för alla i Stockholm. I stället har vi fått en mur av asfalt, rödljus och avgaser. Det är inte värdigt en stad som påstår sig prioritera hållbarhet, välmående och grönområden.
Jag kräver tydliga svar från ansvariga politiker och byggprojektledare: När får vi tillbaka en rimlig, säker och värdig tillgång till Hagaparken?