– Förutom af Chapman ligger briggen Tre Kronor här på Beckholmen, så det är lite historievarvskänsla, säger Staffan Röberg, vd för Stockholms reparationsvarv, glatt när vi ses en vacker höstdag.
Ungefär 40 meter upp vid af Chapmans mittersta mast står två personer i en lyftkran och jobbar med att montera ner en rå, alltså en stång som löper tvärs över mastens förkant.
– Allt utom de undre delarna av masterna ska ner. Råer, bogspröt och det som är i trä, säger projektledaren Karin Landin.
På varvet jobbar runt 100 personer, av dem är nästan hälften engagerade i renoveringsarbetet. Med är också en antikvarie från staden.
– Vi bevarar så många delar som möjligt, men de delar som i dag är av trä ska tillverkas i stål i stället. Allt det görs här, det är spännande.
Fullriggaren af Chapman byggdes 1888 i England och kom 1915 till Sverige som skolfartyg. Då fick hon se sin beskärda del av äventyr, som när hon 1918 avseglade New York för Göteborg.
Atlantresan gick i stormens tecken; segel blåste sönder, båten träffades av blixten och höns, livbojar och även en konstapel Löfvendahl som var med på resan spolades överbord. Tidvis var nästan hela besättningen utslagen i spanska sjukan, men i februari 1919 angjorde hon Göteborg.
Växer svamp
Hon köptes av svenska flottan 1923, men har sedan 1949 legat förtöjd vid Skeppsholmen och fungerat som vandrarhem.
Den kajen lämnade hon senast för tretton år sedan. Då togs hon till Muskö bland annat för underhåll av riggens nedre del. En som var med då var Johan ten Hoor från Nederländerna. Nu är han tillbaka för att återigen låna ut sin expertis.
Han står på kajen vid en rå som precis lyfts ner från masten.
– Arbetet går bra! Men det växer svamp på råerna, det har jag aldrig sett förut, säger han och petar på vad som ser ut som en ticka.
Att åter jobba med skeppet tycker han är kul.
– Det är ett av de vackraste skepp jag jobbat med. Speciellt aktern är fin.
Nu ligger af Chapman i Gustav V:s docka. Här blir hon kvar ungefär en månad, tills nedmonteringen är klar. Då flyttas hon till Beckholmens östra kaj.
Staffan Röberg berättar att varvet hanterar runt 200 båtar per år. Hit kommer mest moderna fartyg, men även historiska exemplar: ångfartygen Norrskär och Mariefred och isbrytaren Sankt Erik för att nämna några.
Men skepp liknande af Chapman är inte helt vanligt förekommande.
– Vi har haft stålbarken Pommern här två gånger, hon är ännu större. Men af Chapman är unik. Hon är ett trevligt inslag i det moderna. Det är kul att staden vill bevara henne.
Varvsområdet är förbjudet för obehöriga, men af Chapman går att se från en höjd mitt på Beckholmen. Ett stenkast därifrån, i ett rött trähus, bor Richard Skröder.
– Det har varit jättemycket folk här för att titta, speciellt när flaggspelet var uppe, säger han från sitt fönster.
Det är kul, menar han, även om det kan bli lite väl mycket spring ibland.
I maj ska arbetet stå klart och af Chapman vara åter på Skeppsholmen.
af Chapman är ett vackert inslag i stadsmiljön, men för dyr i drift. Det menar Dennis Wedin (M) som därför vill öppna för möjligheten sälja skeppet. ”Vi måste hitta en mer hållbar och långsiktig modell för ägande.”
ör att hålla af Chapman flytande måste hon renoveras. Det ska ske i tre steg, där riggen är först ut att fixas. 2022–2023 är det däckets tur och inom 5–8 år ska även skrovet fixas.
Prislappen för bara riggen ligger på 27 miljoner. Kostnaden för hela projektet är belagt med sekretess, men i ett inriktningsbeslut från 2018 uppskattades det till 91 miljoner kronor.
– af Chapman är ett viktigt inslag i stadens silhuett, men det är kostsamt för skattebetalarna, säger fastighetsborgarrådet Dennis Wedin (M).
Därför vill han att staden ska utreda alternativ för en mer hållbar och långsiktig modell för ägande av skeppet, som i dag ägs av Stockholms stad. En tänkbar väg hade varit att sälja skeppet till en privat aktör.
Varför lägga så mycket pengar på något som ska säljas?
– Grundproblemet är det ekonomiska läget framåt. Förutom renoveringar innebär ägandet en löpande kostnad om 1,5 miljoner kronor för ett vanligt år, och bara där går vi back.
– Att se över ägandet är ett av alternativen. I så fall ska en förutsättning vara att den ligger kvar på samma plats.
Vad de andra alternativen kan vara för tidigt att svara på i dagsläget, menar Dennis Wedin, men säger att staden till exempel ska se över hur liknande fastigheter sköts i andra städer. Än är det för tidigt att säga något om när en plan kan presenteras.
– Det här är något som vi måste låta ta tid. När vi presenterar ett förslag ska det vara genomarbetat.
Är det ett alternativ att staden överger skeppet om man inte hittar en ny lösning?
– Det vore helt oacceptabelt. Vi har alla förutsättningar att hitta en mer hållbar lösning, men krävs att den ägs av staden, då får det bli så.