För några år sedan hörde hon talas om de vinterbadande damerna och frågade om hon fick fotografera dem.
– Det är ett fantastiskt gäng. Jag var jättenoga med att det bara var om de hade lust. Men de var så himla sköna. Jag började med att ge dem mycket bilder som de kunde använda på Instagram. Det tyckte de var kul. Sen såg jag att det kunde bli en utställning.
Instagram svämmar annars över av yngre som delar bilder av sig själva när de vinterbadar. Inget fel i det, men Helen Ahlboms foton är något mer än livsstilsskryt.
Hos vinterbaderskorna i Kårsta finns varken behagsjuka eller insmickrande kroppsposer.
De bara är.
Helen Ahlbom har i tidigare projekt intresserat sig för kvinnor och åldrande.
– Jag började fota mig själv, mina rynkor och min kropp just som jag ser ut. Ta bilder av vänner i min ålder. En lärare på Valand tyckte det var så kul att se kvinnor på det sättet. För henne var det inte självklart. Men äldre kvinnor har ju en styrka. Jag såg självsäkerhet och frihet hos dem. Och att livet inte är slut.
Det behöver inte alls vara någon sorg att bli äldre. Det är tvärtom rätt härligt visar bilderna.
– Det var så roligt att fota de här kvinnorna. De vågar leka och har varit väldigt inkluderande. Det finns en sinnlighet och de vågar stå för sina kroppar.
Under pandemins restriktioner blev fotosessionerna vid Bergsjön och Sparren ett ganska perfekt projekt: något som skedde utomhus över en längre tid samtidigt som de flesta jobbade hemma. Det blev enkelt att ses.
– Att komma ut till sjöarna har samtidigt varit viktigt för oss alla. En sa att hon aldrig kommer att glömma det här året.
Vilken relation fick ni genom projektet?
– Vi är vänner skulle jag säga. Vi har träffats hemma hos varandra, ibland har någon respektive följt med. Vi skulle aldrig ha träffats annars.
Har du själv blivit vinterbadare nu?
– Jag har vinterbadat en handfull gånger. Man får en kick, det är inget snack om det, men det är få gånger. Flera av de andra badar flera gånger i veckan och en av dem nästan varje dag.