Stora Essingen

Han kom till Sverige på 70-talet och hittade snart sin plats på Stora Essingen. Nu går en lokal epok i graven – efter 45 år på Badstrandsvägen tackar Joseph Kassar, 74, för sig.

– Det känns vemodigt att sluta och att lämna alla vänner. För de är vänner, inte kunder, säger han.

Joseph Kassar slutar som frisör efter 45 år i samma lokal på Stora Essingen.

Angie Gray

Kom hit från krig

Joseph Kassar kom till Sverige 1976 från inbördeskriget i Libanon. Han jobbade redan då som frisör, men studerade även i Uppsala och arbetade på Bonniers.

I februari 1981 såg han en annons i DN om att ta över Monas hårvård på Badstrandsvägen 29 för 900 kronor i månaden.

– Jag kom hit och det passade min plånbok. Jag kämpade i två år tills jag började bygga en kundkrets, berättar Joseph.

Annonsen som Joseph såg i DN den 26 februari 1981.

Dagens Nyheters arkiv

Då var han 28 år gammal. I dag är han 74.

– Tiden har gått så fort. Det känns som i går, men det är ju ett helt liv. Ja, halva mitt i i alla fall.

"Vi är ju kompisar"

Under åren har stammisarna blivit många. Pelle Eriksson har klippt sig hos Joseph under alla 45 år, trots flyttar till både Upplands-Bro och Tyresö. Till sista klippningen har han med sig en egenmålad tavla.

– Jag åker hela vägen hit för att jag vill träffa Joseph. Vi är ju kompisar. Jag har varit hos en annan frisör en gång och så har min fru Karin klippt mig en gång. Då fick jag ha keps på mig i en vecka, säger Pelle och skrattar.

Pelle Eriksson sitter i stolen hos Joseph för allra sista gången.

Angie Gray

Även Martin Glimåker, kund sedan 1999, blir av med sin frisör. Joseph har under åren till och med avbrutit sina sommarsemestrar för att åka in och raka Martin.

– Jag kommer sakna honom mycket, säger Martin.

– Det är lite sorgligt, fyller stammisen Per Olofsson in. Det här är en institution. Frisörer är jäkligt viktiga, de är ett kitt som håller ihop samhället.

Joseph Kassar tillsammans med stammisarna: Martin Glimåker, Per Olofsson, Sonny Lundkvist, Pelle och Karin Eriksson.

Angie Gray

Unik ö

För att fylla i bilden av Josephs betydelse för sina kunder så har han varit god man åt två av dem. Essingeöarna, dess invånare och företagare är unika, menar Joseph.

– På alla sätt och vis. Vi håller ihop, har bra kontakt med varandra och min brf har varit trevlig hela tiden. Så jag har aldrig haft några problem och kunde ha fortsatt egentligen.

Joseph i salongen 1996 – "bara" 15 år in i sin karriär på Stora Essingen.

Angie Gray

Men nu tas lokalen över av två kvinnor som driver andra salonger i Stockholm. Joseph fick frågan om han ville sälja till dem och kände att det var dags.

– Det känns skönt, men det är också vemod. Jag känner det nu när jag pratar om det, säger Joseph medan rösten stockar sig.

Säkert några tårar

Det har såklart funnits tuffa tider under åren, till exempel under pandemin. Men kunderna har alltid funnits där och stöttat. Under corona-tiden vägrade många kunder att betala det lägre pensionärspriset, berättar Joseph.

Hur tror du att det blir när du låser dörren för sista gången?

– Det är svårt att beskriva hur det kommer kännas. Men en och annan tår kommer säkert att rinna.

Kommer ändå synas

Måndag 31 augusti är sista dagen Joseph har öppet. Men tro inte att det är sista gången ni ser Solnabon på Storan.

– Jag är medlem i Essingeöarnas hembygdsförening och kommer att vara med på deras träffar. Så jag kommer att synas här.