Vänner. De växte upp tillsammans men det är i och med vinterbadandet som Karin och Ida kommit närmre varandra. Foto: Erik Lejdelin

Vinterbadarna: Man måste stå emot känslan av att vilja fly

Vilka är det som frivilligt dyker ner i fyragradigt vatten? Mitt i:s reporter träffar två av Järfällas nyfrälsta vinterbadare som både hittat lugnet och varandra i isvaken. Men frågan är om reportern själv vågar ta sig ett juldopp?

  • Publicerad 07:55, 25 dec 2021

Det handlar om att stå emot den första känslan av att vilja fly

Karin Coello Petters håller ett stålspett i handen. Hon balanserar ut på den frostiga bryggan och börjar hugga målmedvetet i isen. Solen hänger lågt över Görvälns slott, det är två plusgrader i luften.

Tydligen är det badväder.

– Om det är något positivt som kommit ut från pandemin, så är det väl det här, säger hon.

Började som badkruka

Hon och kompisen Ida Lidwall är vinterbadare. Det trodde Karin Coello Petters knappast hon skulle bli – för två år sedan doppade hon sig sällan i svenska vatten ens om sommaren.

Det hela började i maj 2020 när de tillsammans med två andra vänner satte upp målet att kunna springa uppför Brukets backe tio gånger.

Efter varje träning tog de ett dopp. Sen kom hösten och badandet fortsatte.

– Sen kom november och december. Vi frågade oss hur länge kan vi hålla på? Ska vi köra hela året? Och så blev det, säger Ida Lidwall.

Nu badar de varje fredag, ibland på morgonen – så här års med pannlampa.

– Vi har sju barn tillsammans, jag har fyra och Ida har tre. Det blir lätt stressigt och det här är ett sätt att rensa skallen. Innan jag hoppar i kan det kännas som att det kokar i hjärnan, men efteråt blir jag alldeles klar, säger Karin Coello Petters.

Stå emot känslan av fly

Det är inte långa stunder de badar, men man ska ligga i längre än vad man tror.

– Det handlar om att stå emot den första känslan av att vilja fly. Man ska ligga i tills man domnat bort, säger Karin Coello Petters.

De gör några snabba upphopp och klär snabbt av sig ytterkläderna. Karin Coello Petters behåller raggsockorna på. Ett trappsteg och sen sjunker de ner i vaken. De frustar till, men annars tar de det kallt.

Efter några sekunder säger Karin att "nu känns det bra". Sen börjar det sticka i händerna på Ida.

Hur känns det i skallen då?

– Det känns klart.

Efter en dryg minut kliver de upp. Belönar sig med kaffe och pepparkakor. De är båda uppvuxna i Viksjö och kände varandra som små.

– I och med det här har vi kommit närmare varandra.Vi får chansen att prata, bada och må bra. Året om.

Reportern tar ett dopp

Sen hänger frågan i den kyliga decemberluften.

– Ska inte du också bada?

I min reporterväska ligger att par badbyxor, men det har jag inte vågat berätta. Förrän nu. Jag springer några vändor uppför en slänt. Sen klär jag av mig både dunjackan och reporterrollen.

– Tveka inte!

Premiärdopp. Mitt i:s reporter hämtar andan efter sitt dopp i det fyragradiga vattnet. Foto: Ida Lidwall

Några förbryllade gräsänder makar på sig. Jag kliver snabbt i utan att tänka. Kylan slår mot mig som ett godståg. Jag vill upp, men tvingar mig kvar. Sen domnar allt. I ett kort ögonblick hittar jag lugnet. Sen börjar det sticka rejält i händer och fötter. Efter en halv minut kliver jag upp med brinnande kolsyra i låren.

Jag yttrar några ovärdiga tjut. Sen kopplar kroppen av. Två plusgrader känns plötsligt som en sval sommarbris.

– Visst var det skönt?

Ja, nu känns det faktiskt riktigt bra. Men det här längtar ni alltså efter att göra varje vecka?

– Ja, absolut. Nu kan vi inte sluta.

Klarhet. Karin Coello Petters känner sig klar i huvudet efter ett uppfriska dopp i vaken. Foto: Erik Lejdelin