Skärholmen

Mia är 22 år och har bott i Sverige sedan hon var två. Det här är hennes hem. Trots det upplever hon ofta att hon inte tillåts höra till och att hon hela tiden måste tona ner sig och anpassa sig för att inte hamna i ett fack där den hon är tar allt fokus från det hon säger.

När hon började gymnasiet i stan försökte många i klassen att göra sig roliga på hennes bekostnad.

– Mina så kallade ”vänner” brukade berätta för mig om rasistiska saker som andra personer sagt för att de ville ha en reaktion, för att de tyckte det var underhållande. Jag fick rollen av den arga svarta kvinnan.

Och när de hade ett skolarbete om yttrandefrihet var det en tjej i klassen som tog upp att hon borde få säga n-ordet.

– Jag kände mig utpekad, som att man väntade på min reaktion. På den skolan behövde jag vara väldig defensiv i hur jag var, så jag bytte skola, säger hon.

Fick inget stöd

Vid ett annat tillfälle frågade några klasskompisar från ingenstans om saker relaterade till hennes hudfärg.

– De fick mig att känna mig som en alien, som att jag var så annorlunda för dem, och jag visste inte hur jag skulle svara, säger hon.

Mia tog upp händelsen med skolkuratorn som tog upp det med lärarna, men responsen blev inte som hon hoppats. Efter det la lärarna mer fokus på henne och sa att hon inte skulle prata om ras, istället för att hålla koll på vad de andra eleverna sa.

– Det var som att det var enklare för lärarna att jag skulle vara tyst istället för att de ska lära sig hantera något de tycker komplext och känsligt. Det är jättevanligt att man själv får bära bördan när man berättar för en vuxen, säger hon.

Hon möts ofta av microaggressioner berättar hon.

– När jag förklarade en svår matteuppgift för en klasskompis sa hon "vad sjukt att du kunde det här". Det var en massa sånt i gymnasiet, de hade en bild av vem man var.

Bemötande har satt sina spår och hon tonar idag ner den hon är. Både i sätt och klädsel. Om hon känner sig trött och frusen en dag och helst vill ha mjukiskläder så väljer hon ändå kostym och stickad tröja. Hon tonar också ner sitt sätt att prata och tänker på att inte vara för passionerad eller engagerad i frågor för då uppfattas hon som arg.

– Jag mår jättedåligt av det här och känner mig osynlig, säger Mia.

Jag mår jättedåligt av det här och känner mig osynlig.

"Det jättevanligt att man själv får bära bördan när man berättar om rasismen", säger Mia.

"Det jättevanligt att man själv får bära bördan när man berättar om rasismen", säger Mia.

Angie Gray

Hon har även mött fördomarna i arbetssituationer. När hon var på konferens bad några andra gäster på anläggningen henne hämta kaffe.

– Jag stod och pratade med kollegor och det var jätteobvious att jag inte jobbade på hotellet, men ändå antog de det på grund av sin världsuppfattning.

Hon tycker att rasismen har blivit värre i takt med att den politiska retoriken har hårdnat.

– Hur jag än gör för att passa in så kommer min hudton alltid att vara den starkaste rösten än något annat om mig.

Mer regel än undantag

I Skärholmens ungdomsmottagnings samtal med unga är det tydligt hur rasismen påverkar deras psykiska hälsa.

– Det är mer regel än undantag i våra samtal att det nämns. Vi kan se att unga inte har hopp om framtiden utifrån den rasism de utsätts för, både utifrån direkt diskriminering och strukturell diskriminering, säger kuratorn Mantha Kasagiannis.

Därför ordnade de tillsammans med staden nyligen en temadag med föreläsningar och samtal för att stärka unga, ge dem verktyg och sätta ord på sina upplevelser.

– Skolor, vård och arbetsplatser skulle behöva få en antirasistisk utbildning så att de har verktyg att hantera situationer. Det är också viktigt att få egna begrepp att sätta ord på det man utsätts för så att man inte lägger det på sig själv. Det skulle också betyda mycket om fler politiker sa ifrån när exempelvis Jimmy Åkesson sa något rasistiskt, säger Mia.

Mia heter egentligen något annat.

Ungdomsmottagningens tips till unga som utsätts

Berätta för en vuxen du litar på vad du utsätts för, en lärare eller kurator. Bär inte bördan själv.

Bli medveten om att det ett samhälleligt problem och inte ett individproblem

Få begrepp för det du utsätts för, som:

Microaggression – kommentarer som verkar harmlösa men skadar.

Minoritetsstress – att hälsan påverkas negativt av att andra påminner en om att man är en minoritet.

Mellanförskap – känslan av att aldrig tillhöra på riktigt, varken i det land man är född i eller i Sverige där man växt upp och bor.

Att säga ifrån men också att det är okej att inte agera i stunden.

Det är aldrig försent att i efterhand uttrycka hur man blir behandlad.

Källa: Skärholmens ungdomsmottagning