Kallhäll
Hur låter en gitarr från 1867? Och vad låter bäst, är det mahogny eller rosenträ? Eller svensk gran?
– Att prova gitarrer är som vinprovning, säger Oscar Björklund.
Den världsberömde gitarrbyggaren är nyinflyttad i en av Bolinderverkens tegelprydda industrilokaler.
Med sig hade han omkring 500 gitarrer.
Oscar Björklund säger att de flesta världsartister förr eller senare hittar till honom.
Erik Lejdelin
Nära Arlanda
Att han hittade hit var mer eller mindre en slump.
– Vi var på ett barnkalas här i närheten och området påminde om hur gitarrfabrikerna såg ut förr i tiden. Det är så otroligt välbevarat och liknar ingen annanstans i Sverige.
När en lokal blev ledig nappade han direkt. I somras gick flyttlasset från butiken inne i Vasastan.
– Här får kunderna en lugnare miljö och det blir ett utflyktsmål i sig. Det är inte ofta våra kunder stannar kortare än en timme. Det är också nära till Arlanda, vilket passar våra internationella kunder.
Oscar Björklund tillsammans med rockstjärnan Yungblud under hans besök i butiken.
Privat
Ikoniska guror
För dem finns det gott om. I början på 2000-talet gjorde Oscar Björklund sig ett namn på New Yorks vintagemarknad för gitarrer. Han har renoverat gitarrer åt rockikoner som Jimmy Page, John Entwistle och Rod Stewart.
Nu har han efter snart tre decennier i branschen byggt upp ett internationellt nätverk och besitter idag en specialkunskap många värderar högt.
Det blir en hel del letande i dammiga högar i Texas
Kända artister
När han får frågan om vilka artister han hjälpt med gitarrer ler han försiktigt.
– Många vill gärna vara ifred när de kommer hit. Men många internationella artister som är på besök kommer till oss. Yungblud besökte oss nyligen.
För att hålla samlingen levande reser Oscar Björklund till USA flera gånger om året.
– Det blir en hel del letande i dammiga högar i Texas. Ofta blir vi bjudna hem till folk som visar upp sina samlingar.
På den här väggen hänger gitarrer signerade av bland andra medlemmar ur Canned Heat och Brooks and Dunn.
Erik Lejdelin
Bästa gitarren
Gitarrerna färdas sen över Atlanten – renoveras upp – och läggs ut till försäljning. Inte sällan får de ta turen tillbaka över pölen igen.
– Ofta är det någon i USA som köper tillbaka dem. Det är där den stora marknaden finns.
Minns du något särskilt fynd?
– Jag hittade en Epiphone från 50-talet i en lada i Oklahoma. Där låg den under damm och spindelväv och såg inte mycket ut för världen. Jag renoverade den och blev en av de bästa akustiska gitarrerna jag någonsin spelat på. Den hamnade hos Markus Krunegård sen.
Det värsta som finns är ju att sälja dem
Stor invigning
Under den stora invigningen i slutet på september bjöd han in alla i kvarteret.
– Det kom 500 personer. Det kändes viktigt att visa upp vilka vi är. Kåre från Bolindermuseet hjälpte oss med inredningen. Han tittar in här ibland, vi har blivit vänner.
Trots alla dyrbarheter och den höga nivån av nörderi som finns ska man inte dra sig för att ta en titt. Butiken går nästan att likna vid ett museum.
– Ett museum där allt går att köpa.
Du är ju samlare, är det inte jobbigt att sälja dem?
– Det är det värsta som finns. Men det bästa som finns är att köpa fler.
Oscar Björklunds favoritgitarrer är akustiska Gibsonmodeller från 1940-talet, byggda av de kvinnor som höll fabriken igång när männen var inkallade under kriget.
Erik Lejdelin
Det här är favoritguran
Oscar Björklund började spela fiol som femåring. Startade hårdrocksband som tolvåring.
Har tyskt gesällbrev som gitarrbyggare och arbetade i flera år på vintagemarknaden utanför New York.
Äldsta gitarren i butiken: 1867
Favoritgitarr: En akustisk Gibson från 1940-talet, byggd av de så kallade Kalamazoo Gals
Favoritgitarrister: Tony Iommi från Black Sabbath och Billy Gibbons från ZZ Top.
Källa: Oscar Björklund