Ellen Hartikainen och Alexander Berglund förbereder korv i köket, saft hälls upp och godis äts när gruppen samlas runt bordet.
Det är torsdag och Attentions ungdomsgrupp träffas som vanligt. De flesta har varit med sedan starten för 3,5 år sedan. I hörnet står ett biljardbord som används flitigt, och det spelas ofta brädspel, Uno och schack.
– Det är väldigt viktigt för mig för här kan alla med NPF-diagnoser, som kanske inte är de mest sociala, träffas. Det är lite som en fritidsgård för oss och jag tycker det är bra att vi har en lokal där vi hänga, ha trevligt och prata om livet, säger Otto Nyström.
De deltar även på Haningedagen och Jordbrofestivalen och anordnar sommarläger.
Men snart kan det vara slut på allt. Föreningen de lånar lokalerna av gratis flyttar vid årsskiftet och Attention har inte råd med hyran på 13 000 kronor i månaden själva.
"Det är bra att ha något bestämt att komma till, inte bara åka hem direkt efter skolan och bara vara hemma", säger Tristan (2:a från vänster), här med William, Otto Nyström, Marie-Louise Berglund och Ellen Hartikainen.
Mikael Andersson
Hoppas få hjälp från kommunen
Nu är ungdomarna oroliga för att deras trygga plats ska försvinna. För Alexander Berglund innebär gruppen ett viktigt sammanhang.
– Lokalen håller ihop allt. Utan den tror jag inte vi kan mötas lika mycket, säger han.
– Vart ska vi hamna nu? Kommer det ens någon lokal eller måste vi lägga ner ungdomsgruppen? Då kan man bli mer ensam, säger Otto.
Om jag inte vet vart jag ska åka så kan det bli problematiskt för mig”, säger Alexander Berglund (t.v), här med Marie-Louise Berglund, Otto Nyström och Ellen Hartikainen. Ungdomsgruppen är en del av föreningen Attention, som jobbar för att stötta familjer med neuropsykatrisk funktionsnedsättning.
Mikael Andersson
Attention stöttar även vuxna, bland annat föräldrar som har svårt med skolkontakter. Föreningen har kontaktat kommunen men upplever inte att de får något gehör.
– Vi får bidrag från socialnämnden men vi upplever en ovilja eller oförståelse att möta oss i det här. Vi känner oss åsidosatta, säger vice ordförande Anna Johansson.
Hänvisar till strötider
I stället hänvisas föreningen till kommunens lokalbokningssystem för strötider.
– Det finns samsjuklighet i NPF, till exempel social fobi, ångest eller depression. Det blir svårare att komma tillbaka om vi har olika lokaler. Trygghet och kontinuitet är viktig, säger Marie-Louise Berglund, kassör och Alexanders mamma.
I december beslutas om bidrag för nästa år. Men oavsett summa får pengarna inte nyttjas till lokalhyra, utan bara till aktiviteter.
– Socialnämnden har ingen rådighet över lokaler, det är så kommunen bestämt att det ska hanteras. Men jag förstår deras problematik och att det är en trygghet för dem att komma till samma ställe, säger Sedat Dogru (M), socialnämndens ordförande.
"Jag måste hålla mig till den budgeten jag får från kommunfullmäktige", säger Sedat Dogru (M).
Johannes Äng
Kommunstyrelsens ordförande Sven Gustafsson (M) säger å sin sida att många föreningar har behov av lokaler.
– Och vi kan inte göra speciallösningar för en enskild förening.
Ungdomsgruppen hoppas på en lösning. Ottos mamma Jeanette Nyström berättar att det för deras familj finns ett före och efter ungdomsgruppen.
– Kommunfullmäktige har ett långsiktigt mål att erbjuda alla individer en meningsfull fritid. Det gör de ju genom att ge bidrag till aktiviteter, men alla förutsättningar finns inte, om man ska vara krass. De behöver komma med en lösning.
"Vi använder de här om man kanske har svårt att uttrycka med ord hur man känner, vissa har lite svårt med känslor", berättar Otto Nyström om hur de använder figurer.
Mikael Andersson