Högst upp i ett hus nära Blåsuts tunnelbanestation har musikerparet Lina Selleby och Ulf Stureson bott i två år. På ytterdörren hänger en krans av julkulor och en prideflagga.

Tunnelbanetågen åker förbi utanför fönstret och vi slår oss ner i soffan. Lina ber Ulf att stänga av diskmaskinen.

– Det är ljudet, jag klarar det inte om jag ska koncentrera mig på intervjun, säger hon.

Det första tecknet på att något inte stod rätt till var en tilltagande trötthet. Lina skulle ut och turnera med sitt gamla band, Doktor Kosmos. Hon märkte att hon blev helt slut. Att hon helst ville slippa umgås med folk. Att behovet av vila ökade.

– Jag fick ta tjänstledigt för att orka med turnén. Vi funderade på om det kunde vara utbrändhet eller klimakteriet, säger Lina Selleby.

Ringde 112

En morgon i mars förra året skulle hon koka kaffe till Ulf. Då kändes det som att hennes arm inte var hennes egen och att huvudet flöt iväg.

– Jag försökte googla på symtomen men kunde inte få fram rätt bokstäver. Jag gick in till Ulf för att berätta vad som hände men jag hittade inte orden. Av någon anledning så var jag inte rädd, säger Lina Selleby.

För Ulf var det fruktansvärt läskigt.

– Jag handlade instinktivt och ringde 112, säger han.

Några dagar senare fick de besked. Två tumörer hade satt sig på Linas hjärna. Ett par veckor senare blev det operation.

– Första tanken var: nu är det kört. Men när jag hade opererats och de lyckades få bort båda tumörerna kände jag mig glad, medan de som fanns runt mig var jätteledsna över att jag var så sjuk.

Lina Selleby och Ulf Stureson är aktuella med varsitt album, "Lyckan" respektive "VI".

Angie Gray

Numera har Lina ibland svårt att hitta orden. Hon söker dem, och får hjälp på traven.

– Ulf får dechiffrera vad jag vill, säger hon och tittar på sin sambo.

– Vissa saker tar väldigt lång tid. Som till exempel när jag frågade vilken låtordning Lina ville ha på sin skiva, säger Ulf Stureson.

Paret träffades för några år sen när de jobbade i samma kontorslandskap. Båda hade spelat i band tidigare, och de började skicka låttexter till varandra. I stället för att prata om innehållet gömde de sig bakom samtal om kompositionen. Kemi uppstod, de började bli kära. Men de vågade inte säga något till varandra.

– Det var komplicerat eftersom vi hade familj på varsitt håll. Vi jobbade och sen gick vi hem till vårt. Men vi kände oss båda väldigt ensamma på något sätt, säger Lina Selleby.

De säger att de blev varandras musor.

– En dag skickade Lina en dikt till mig och jag tänkte "varför skickar hon den, till mig?". Där satt jag, rodnade och undrade. Samtidigt var det ett faktum att jag pratade mer med Lina än vad jag gjorde med någon annan människa, säger Ulf Stureson.

Kärleken smög sig in i låtarna. Även om deras respektive musik inte låter likadant så finns det beröringspunkter, tycker de själva.

Lina – livlina

– Precis när det var som värst med min separation, när jag tappade fotfästet och det var kaos, så var Lina livlinan. Då skrev jag många låtar, säger Ulf.

En del låtar på Linas nya skiva kan tolkas som att de handlar om sjukdomen. I själva verket är de skrivna tidigare.

– Jag och Ulf lever våra liv mot en backdrop av död. Jag föddes för tidigt och var nära att stryka med. Kuvösen gav mig en andra chans. Nu blir mitt liv förmodligen kortare än vad jag hade tänkt. Men jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar, säger Lina Selleby och fortsätter:

– Det kan ju egentligen ingen veta.