Sätuna

– När jag var liten luktade det lövkojor över hela byn vid den här tiden på året, säger Lotta Hellund som driver handelsträdgården Vibergs blommor på Färingsö tillsammans med sin bror Pontus Viberg.

Då var det farfar Henry Viberg som odlade här och sommarblomman var startskottet för säsongen. Sedan gick det i ett fram tills brysselkålen skördades i december.

– Det var ingen inkomst däremellan. Under de månaderna fick alla trädgårdsmästare kredit i affären, säger Marianne Mangat.

Tagetesplantorna som Vibergs blommor säljer i växthuset köper Lotta och Pontus från Mats Viberg vars pappa var lillebror till farfar Henry. Han bor kvar uppe på den första trädgården i Ölsta. På bilden står Lotta Hellund, Marianne Mangat, Sigyn Nordmark och hunden Bonzo.

Christian Lärk

Hon är dotter till Henry och faster till Lotta. När hon föddes 1939 hade familjen några år tidigare flyttat från Ölsta till Sätuna. På Ölsta hade Selma och John Robert Viberg, Mariannes farfar och farmor, haft möjlighet att köpa en bit mark billigt i början på 1900-talet. Stockholms stad hade nämligen köpt Ölsta gård och delade ut marken till trädgårdsmästare för att de skulle försörja den växande storstaden med mat.

På fältet utanför växthusen odlar Lotta Hellund blommor för självplock. Dahliorna har precis tittat upp ur jorden.

Christian Lärk

– Vi skulle vara Stockholms skafferi. Så min farmor och farfar odlade här ute och sålde på Kornhamnstorg i Gamla stan, säger Marianne.

Mamma var motorn i mycket.

När deras son Henry gifte sig med Nordmarksdottern Tekla flyttade de till Sätuna. Där fortsatte de med odlingen och nu packades grönsakerna och blommorna för att säljas i saluhallen i de gamla Klarakvarteren. Det var ett hårt arbete.

– Man såg knappt mamma på somrarna. Och ingen gick på den tiden, utan alla sprang.

Gunhild Viberg var motorn bakom handelsträdgården på 60 och 70-talet. Hon gick bort 2020. "Då kunde hon inte tända cigaretten själv, det fick hemtjänsten hjälpa henne med", berättar dottern Lotta Hellund

Christian Lärk

Efter Henry och Tekla tog äldste sonen Robert över tillsammans med sin fru Gunhild – alltså Lottas och Pontus föräldrar.

– Pappa lärde mig allt om trädgårdsodling. Han var den jag alltid kunde fråga om råd, säger Lotta.

Men det var Gunhild som var drivande i att handelsträdgården växlade upp.

– Mamma var motorn i mycket. På byn sades det att Robert var snäll, men Gunhild, hon var en riktig ragata, säger Lotta och skrattar.

Då satt vi där i lökkällaren, mitt i leran, och drack champagne.

Det var Gunhilds envishet som gjorde att växthusen fick rännor i taket så att odlingsytan fördubblades, vilket ingen trodde skulle vara möjligt. Och det var hon som drev igenom att de skulle börja odla tulpaner för att säkra en inkomst även på vintern. 1969 satte tulpanodlingen i gång – ett arbete hela släkten var involverad i.

När Vibergs blommor sålde tulpaner till grossister kunde det vara jobb nästan dygnet runt i skördetider. "Det är solen som bestämmer över tulpanerna, inte människorna. När de skulle packas jobbade vi mellan fem på morgonen och midnatt. Gick hem och sov och sedan tillbaka igen", berättar Sigyn Nordmark, i mitten.

Christian Lärk

– På höstarna skulle tulpanerna sättas. Det var ett skitigt, kallt och blött jobb, säger Sigyn Nordmark, vars farfar var bror till Tekla Viberg och som växte upp i byn.

När häften av lökarna var satta kom Gunhild med en korg ner till källaren där alla jobbade, berättar hon.

– Det var champagnekorgen hon kom med, för att fira att hälften av jobbet var klart. Så då satt vi där i lökkällaren, mitt i leran, och drack champagne.

Utflyktsmål

Numera säljs i stort sett alla blommor direkt i växthuset. Genom samarbetet med Juntras Viberg som är gift med Pontus och som driver kafé på gården, har Sätuna blivit ett populärt utflyktsmål.

– Det kommer folk från hela stan. Förra helgen kom en kund hela vägen från Väddö, säger Lotta.

Det är 90 år sedan handelsträdgården startade i Sätuna – men om den kommer att fylla hundra är inte säkert. Lotta fyller 62 i år och pensionen är inte många år bort.

– Vi håller på tills vi har en pension som vi kan leva på. Men inget av barnen vill ta över, så efter oss är det slut.