Södermalm
På 70-talet var Ingvar Lundkvist anställd som fotograf på Stadsmuseet för att tillsammans med antikvarier dokumentera byggnader på stadens malmar, på kulmen av den stora rivningsvåg som hade pågått de senaste decennierna.
– Men han höll sig inte till att fota byggnader, utan tog även många bilder på människor, säger Katinka Bergvall.
Gammaldags småstad
Hon är antikvarie på Stadsmuseet och har tillsammans med Ingvar Lundkvist skrivit boken "Staden som inte längre är" (Stockholmia) som tar avstamp i bilderna. De visar mängder av kontraster – samtidigt som gatorna breddades och staden växte hade den fortfarande drag av gammaldags småstad.
Charkuterileverans till TG:s partihandel på Lundagatan 31. År 1976.
Ingvar Lundkvist
– Det var mycket liv i kvarteren. Ölkaféer där folk samlades för att dricka en ljummen pilsner var fortfarande vanliga. Det gamla levde kvar och olika saker skavde sida vid sida.
Många hängde ut maten i kassar utanför fönstret eftersom de saknade kylskåp.
Men även om människorna fanns där gjordes stadsplaneringen med bilen som utgångspunkt. Det var förorterna som ansågs lummiga och attraktiva, inte innerstan.
Torrdass på gården
– Innerstaden var skitig, sliten och full av avgaser. Gårdarna var inte de lummiga platser för loungehäng som de ofta är i dag. Här fanns i stället torrdass, hantverkstäder och upphängd tvätt.
Så här såg innergården till Bengt Ekehjelmsgatan 6 ut år 1974.
Ingvar Lundkvist
Södermalm var fortfarande en arbetarstadsdel och boendestandarden var låg.
– Min man hade en lägenhet vid Hornstull – i den del som senare kom att kallas Kniv-Söder – och där hängde många ut maten i kassar utanför fönstret eftersom de saknade kylskåp. Det var inte ovanligt slutet av 70-talet.
1980 såg hörnet av Skånegatan 69 och Södermannagatan 32 ut så här.
Ingvar Lundkvist
Under arbetet med boken har hon och Ingvar Lundkvist velat undvika en romantiserad bild av historien.
– Vi vill undvika det nostalgiska. I stället vill vi ta tempen på 70-talet och väcka folks tankar kring hur samhället stöptes om under de åren.
Kvarteret Mullvaden blev föremål för stora protester när det skulle rivas i slutet av 70-talet. Här syns innergården från Krukmakargatan 12, år 1975.
Ingvar Lundkvist
Rivningsprotester
På 70-talet svängde pendeln kring rivningar och både staden och allmänheten uppmärksammade vilka kulturhistoriska värden som höll på att gå förlorade.
På Södermalm lyckades stora delar av bebyggelsen på Mariaberget och Katarinaberget undgå rivning efter att kulturhistoriska utredningar gjorts av en kommunal arbetsgrupp.
Under 70-talet var det flera stora protester mot rivningar. En sådan var Mullvadsockupationen där fyra hyreshus i kvarteret Mullvaden på Krukmakargatan ockuperades hösten 1977 i protest. Ockupationen tog slut ett knappt år senare när polisen stormade husen. Husen revs därefter.
Källa: Mitt i