Mitt i den stora utställningssalen i Färgfabriken står en häst. Eller fragment av en häst, för stora delar av djuret fattas. Där buken skulle finnas är ett tomrum och bitar av huvudet och bakdelen saknas.

För konstnären Tove Kjellmark fyller tomrummen ett viktigt syfte.

– Att hästen är fragmenterad gör den mer levande än om jag skapat en solid form. Det är i sprickorna livet kommer fram. Genom dem kan jag se hans själ, säger hon.

FILM: Tove Kjellmark (konstnär), Carl-Michael Herlöfsson (musik) Daniel Takács (kamera).

Älskar hästar

Mitt i träffar Bredängsbon Tove Kjellmark några dagar innan utställningen "Hästen, roboten och det omätbara" öppnar i Färgfabriken i Liljeholmen. Videoverk, teckningar och skulpturer fyller den stora salen.

Verken utforskar hästens väsen och utmanar hierarkin mellan människa och djur. På ett plan är den starkt personlig. Tove Kjellmark har umgåtts med hästar ända sedan hon fick hästen Sparvöga som barn. Hon älskar de stora, vackra djuren och deras känslighet och energi.

– När min dotter fick en egen häst blev det som att den var min också. Det var så mycket kärlek. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv som när han råkade ut för en olycka i hagen och måste avlivas. Det var fascinerande hur starkt det var, berättar hon.

Död häst tonar bort

Bakom ett draperi kan besökaren ana något av det hon kände då. Där visas videoverket "They shoot horses don't they". En värmekamera har filmat en häst som dött. I takt med att djuret kallnar tonar det bort inför betraktarens ögon. All rörelse har stillnat.

– Hästar är energi och rörelse. Och det är rörelse jag undersöker när jag skapar. Rörelse och vad som är levande, säger Tove Kjellmark.

Robotar och 3D-teknik

Värmekamera är ett av de verktyg Tove Kjellmark använt. Andra är digitalkamera, robotar, AI och 3D-teknik. Med dem har hon fångat hästars rörelsemönster och gjort teckningar och skulpturer av dem. Vissa skulpturer är 3D-printade i PLA-plast (ett material baserat på majsstärkelse), andra är gjorda i traditonella material som brons och marmor.

Hon har också programmerat robotar att rita teckningar av hästars rörelser. Ett sätt att undersöka relationen mellan människa och robot.

– Jag ser teckningsrobotarna som en förlängning av mig. Jag gör ingen skillnad på människa, djur och robot. I mitt skapande försöker jag att vidga begreppen och släppa kategorier som begränsar hur vi ser på världen och vad som är levande, säger hon.

Öppen ateljé

I ett mindre rum har Tove Kjellmark sin ateljé under utställningsperioden. I vanliga fall ligger den i Bredäng men nu har hon tillfälligt flyttat den till Färgfabriken. Här ska hon teckna tillsammans med sina robotar.

Besökare är välkomna att titta – både på konstnären i arbete och på det myller av små skulpturer och robotar som finns därinne.

– Det är bara att knacka på. Jag vill vara generös med min arbetsprocess. Jag gestaltar ju rörelse och arbetsprocessen är som en enda lång rörelse, säger hon.