Sedan förra helgen går det att bevittna världens starkaste tjej på Bristols scen.

I vanlig ordning är även Tommy och Annika med. Tino Dawnbringer tar sig an rollen som den förstnämnda.

– Det känns kul och pirrigt. Man får lära sig ett helt manus vilket är väldigt roligt, säger tolvåringen från Rissne.

Tommy är väldigt formellt klädd, tycker Tino Dawnbringer som hellre bär t-shirtar med bandtryck.

Johan Asplund

Om det inte vore för rollen som Annikas bror, hade ett av Pippis husdjur gått lika bra.

– Det skulle varit kul att spela herr Nilsson, men jag tror att Tommy var ett ganska bra val, säger Tino.

Delar ni några egenskaper?

– Inte så jättemycket. Hans klädstil är väldigt formel, alltid uppvikta ärmar, instoppad skjorta och riktigt fina byxor. Jag gillar band-t-shirts och cargoshorts.

Hur bra koll har du på Astrid Lindgren?

– Jag vet inte så mycket om henne. Jag vet att hon hade typ två barn och det var då hon faktiskt kom på Pippi, när hon berättade historier för dem. Och jag känner till många av hennes böcker. Emil i Lönneberga är jätterolig, och Bröderna Lejonhjärta är också bra.

Manus av Astrid

Färre vet kanske om att Astrid Lindgren även skrev pjäsmanus. Höstens uppsättning i Sundbyberg utgår ifrån ett av dem.

Den versionen av Pippi har inte spelats i Sverige sedan 1980-talet, berättar Johan Asplund, mångårigt engagerad i Bristol och klantig polis i pjäsen.

– Fördelen med Astrid är att hon har tagit in mer av Pippis saknad till sin pappa och sin mamma. Det finns en djupare botten där, speciellt jämfört med de nya, tecknade filmerna.

Faktum är att det finns ännu ett pjäsmanus signerat Astrid Lindgren: ett om Emil i Lönneberga.

– Planen är i vår att göra på samma sätt, med Astrids Emil, säger Johan Asplund.

Återstår att se om den rollen får spelas av Tino Dawnbringer, som emellertid har en annan drömroll:

– Det skulle vara kul att spela en roll i någon ny version av Twilight.