Sundbyberg har varit förskonat från sprängdåd i den våldsvåg som drabbat länet.

På lördagen bröts trenden, när en explosion inträffade i en port på Vegagatan i centrala Sundbyberg.

– Jag blev lite skrämd, det är sådant man tycker inte händer i Sverige, säger en kvinna som bor i området.

I samband med sprängdådet gick hon in på polisens hemsida.

– Då upptäckte jag att explosionen var ganska nära hemmet.

I vanliga fall känner hon sig trygg i Sundbyberg.

Samtidigt är det inte första gången hon berörs av den våldsamma utvecklingen. När skjutningar och sprängdåd har drabbat andra delar av Stockholmsområdet har hon behövt ringa bekanta som bor där, för att försäkra sig om att de mår bra.

– Jag har vänner som bor på andra platser, som Huvudsta. Där har det hänt två gånger.

"Blir blasé"

Inger Wodelius var hemma i sin lägenhet när det smällde, blott några kvarter från trapphuset i fråga.

– Jag blev inte speciellt rädd, det var inte min port. Men ganska nära var det.

Hur gick tankarna när det hände?

– "Vad är det för idioter?" Nämen, man blir på något sätt blasé också. Det är det som är faran.

Portdörren på måndagen, två dagar efter sprängdådet.

Portdörren på måndagen, två dagar efter sprängdådet.

Alexander Kuronen

Inger ser att de återkommande våldsdåden leder till uppgivenhet bland medborgarna.

Samtidigt får man sig en tankeställare när det sker i ens eget område, säger hon.

– Det kommer nära, det kan slå var som helst.

Ser risk för rasism

Även Farida Ben Chaouch upplever att man vänjer sig vid våldet. Däremot oroar hon sig för sina barn, och försöker att hålla ett vakande öga på dem.

– Har man tolvåringar som inte förstår konsekvenserna kan det bli farligt. Men själv är man anpassningsbar. Det är hemskt att säga.

Hon konstaterar att man inte måste bo i ett av Stockholms utsatta områden för att uppleva våldsamheter, så som skjutningar eller lördagens sprängning.

En annan fara hon ser är att våldet spär på splittringen i samhället.

– Som utländsk tjej tänker jag att det skapar rasism också, ett "vi och de". Det är också ett problem.

Själv var Farida på annan ort när det smällde på Vegagatan.

– Men jag har vänner i Storskogen, och de hörde hur det smällde.