I slutet av maj tystnade maskinerna på Årstafältet. Från sin balkong spanar Anja Thorvald nu ut över ett hav av grus, fyllnadsmassor och staplade betongrör.

– När de började skövla fältet ville jag först inte titta. Trots att jag visste om planerna var jag ändå inte beredd.

Här ska 7 000 nya bostäder, med skolor, idrottsplatser, vattendammar och parker stå klara 2035. Men först måste tusen meter betongrör för avlopp och dagvatten komma på plats, sex meter ner i marken och 3-4 meter under grundvattennivån.

Ett komplicerat jobb eftersom marken består av gammal sjöbotten som först behöver stabiliseras för att inte betongrören ska röra sig för mycket upp och ner.

Planen: Ny entreprenör

Entreprenören SKÅP – ett konsortium med det svenska byggföretaget Sveab larmade redan 2019 om att betongrören hade börjat sjunka, så mycket som 70, ibland 100 millimeter, vilket är mer än vad som är tillåtet enligt entreprenadavtalet.

Och det är här projektet har kört fast. Efter flera år av oenighet bröt kommunen avtalet med entreprenören i mars 2022.

Frågan är då: Har kommunen valt fel metod, snålat på antalet kalkcementpelare och räknat fel när det gäller lerans egenskaper, som SKÅP hävdar?

Eller är det tvärtom entreprenören som gjort ett dåligt jobb och nu försöker slingra sig ur sitt ansvar? Det är kommunens åsikt.

Tobias Andersson, koncernchef för Sveab, tror att någon ”högt upp i kommunen” har tagit beslutet att bryta avtalet utan att förstå vilken risk man tar.

– I värsta fall kan rören gå isär så att vatten kommer in. Och då sänker du grundvattnet i hela Årstafältet. Eller så kapsejsar hela ledningen. Och Hur ska du få dit en ny kulvert om du har byggt hus och gator ovanpå?

Obetalda fakturor

Rolf Lundqvist, beställarombud på exploateringskontoret i Stockholm, tror inte på en sådan risk.

– Vi har haft oberoende experter som granskat vår projektering. Utifrån deras slutsatser så har vi bestämt att ingen omprojektering behöver ske. Vi är helt säkra på att det går att bygga såhär.

Het diskussion om vems felet är

Enligt stadens uppfattning har SKÅP misslyckats: de jobbar för långsamt och för dåligt.

– De inte la upp jobbet på rätt sätt och att de inte levererade i den takt vi hade avtalat om, säger Rolf Lundqvist.

Tobias Andersson kontrar:

– Rena efterhandskonstruktioner. Min tolkning är att de hävde avtalet för att försöka slippa betala de extrakostnader som följt av deras egna misstag.

Han menar bland annat att kommunen missat att det fanns tonvis med förorenat material som behövde fraktas bort, vilket SKÅP fick ta hand om till en kostnad av 168 miljoner.

– I själva verket är det de som saknar kompetens för att driva sådana här komplexa projekt. Det är det mest oseriösa agerande jag upplevt i min karriär, säger han.

Rolf Lundqvist på Exploateringskontoret pekar istället på att Sveab inte klarat av att sänka grundvattnet så mycket som krävdes när schakten för rörledningarna skulle grävas.

Tobias Andersson menar i sin tur att stadens projektering var otillräcklig.

– Vi fick ta in upp till 200 pumpar, när det enligt kontraktet skulle räcka med cirka 50.

Tvisten är nu på väg upp i Stockholm tingsrätt. Obetalda fakturor på över 100 miljoner står på spel.

Håkan Stille, professor emeritus i jord- och bergmekanik vid KTH, som anlitats som expert av entreprenören, anser att staden i sin projektering borde ha instruerat entreprenören att sätta de stabiliserande pelarna tätare. Men han tonar ändå ner riskerna.

– De sättningar vi ser här är helt förväntade utifrån projekteringen och den typ av mark det rör sig om. I Göteborg, där det också finns mycket lera, rör sig avloppsrören mer än så utan att det blir problem, säger han.

Stoppet kommer att försena de första etapperna något, men tidsplanen kan ändå hållas, bedömer Stockholms stad.