Terrorhotnivån i Sverige är förhöjd sedan den 17 augusti och ligger nu på en 4:a på en 5-gradig skala.
Om något händer i Stockholm är vården beredd. Hur det går till styrs av den katastrofmedicinska beredskapsplanen. Den reviderades 2022, mycket på grund av erfarenheterna efter dådet på Drottninggatan 2017 och pandemin 2020.
– Det vi uppmanar till nu är att vara vaksamma och att vårdgivarna går igenom sina planer och sin utrustning, säger säger Jessica Vinberg, enhetschef för katastrofmedicinsk beredskap i Region Stockholm.
När larmet går
Om ett sprängattentat mot till exempel Centralstationen skulle inträffa larmas förstås ambulanser och personal ut direkt.
Larmet går också till regionens tjänsteman i beredskap, samordnar insatsen. Akutsjukhus och ibland närakuter, inventerar operationskapacitet, vårdplatskapacitet och förbereder mottagande.
– På plats ska de skadade bedömas, och en prioritering görs utifrån hur snabbt de måste in till sjukhus, säger Jessica Vinberg.
De skadade får reflexband med färgkoder. Röd för prio 1: livshotande trauma, gul för prio 2: allvarligt skadade, grön för prio 3: "walking wounded", och så blå för prio 4: skadade som inte förväntas överleva trots bästa vård, eller är döda.
Vård i stor skala
Att hantera skador efter skjutningar är vardag i akutvården, säger Jessica Vinberg, och sprängningar förekommer men än så länge inte med så många som skadats.
Men vid en masskadehändelse är det förstås en helt annan dimensionering.
En uppsamlingsplats måste ordnas, antingen i en närliggande byggnad, eller i tält.
– Man kan behöva få in folk i värmen, eller ge vård innan transport till sjukhus.
Region Stockholm har förstärkningsresurser, som lättviktsbårar, bårbockar, filtar, tält, belysning och annan utrustning placerade hos räddningstjänsten.
Vården är väl förberedd på masskadehändelser, enligt Jessica Vinberg, enhetschef för katastrofmedicinsk beredskap.
Tom M Kronestedt
Psykiskt stöd
Psykosocialt omhändertagande ingår också i planeringen.
– Det är något vi fick upp ögonen för efter Drottninggatan. Behovet av stödinsatser var stort, det var en skrämmande händelse, inte minst för många barn, säger Jessica Vinberg.
Kan vi känna oss trygga?
– Vi gör vårt allra bästa för att förbereda oss. Bara i år har vi 25 övningar. Men varje händelse är unik.