Flickor 08-09 kommer in i Edboskolans gympasal för kvällens träning. Medan de sista tjejerna byter om leker och spelar de fritt på planen, innan träningen drar i gång på riktigt.

– Vi har en sån sjuk familjekänsla i Edbohallen. Men det väldigt tråkigt att vi inte kan bedriva elitverksamhet på den nivå som vi vill eftersom vi har de förhållanden vi har, säger Dimitra Chatziathanasiou, 23, som själv spelar i damlaget.

Idrottssalen på låg- och mellanstadieskolan är nämligen hemmaplan även för seniorerna i Huddinge basket som spelar i landets näst högsta liga såväl på dam- som på herrsidan.

På de låga träbänkarna runt planen brukar publiken sitta, eftersom sikten är för dålig från läktaren. I en städskrubb kokar de kaffe inför pausen i matcherna.

– Det finns inget annat lag i serien som har det så här. Vi har fått dispens från förbundet. Men det kommer vi inte få i den högsta ligan och det är osäkert om vi ens får det fortsatt på den nivå vi spelar nu, säger Jonas Morin, ordförande i Huddinge basket.

De kokar kaffe i städskrubben inför matcherna. Basketförbunder kräver bland annat att det ska finnas ett kafé för att får spela i de högre serierna.

Angie Gray

Mångkulturell klubb

Tjejerna har spelat i landets näst högsta serie i nio år. Nu är de ett av två lag som kan gå upp i elitserien nästa år. Men så kommer det inte att bli. Anledningen är att det inte finns någon arena i Huddinge som hållet måttet.

– De här spelarna är uppvuxna i Huddinge, det är de själva som har kämpat för det här. Kommunen har vetat om hur bra vi är, men det är som att de inte alls är med i matchen, säger Jonas Morin.

Dimitra Chatziathanasiou är uppvuxen i Skogås och har spelat i Huddinge basket sedan hon var 6 år. Nu är hon med i damlaget och coachar dessutom flicklag. Basket är en stor del av hennes liv.

– Det är inte bara för att det är roligt att röra på sig och att det är världens bästa sport. Vi är verkligen som en familj, särskilt i damlaget. Huddinge basket är kända för att det är mångkulturellt och alla ska känna sig välkomna, säger hon.

Huddinge basket är stora i Skogås, Flemingsberg och Vårby. Klubben har ett stort socialt engagemang.

– Vi har över hundra nationaliteter i klubben. Det handlar om långsiktig integration. Vi lägger ner otroligt mycket kraft på det, säger Jonas Morin.

Flicklaget födda 08 och 09. Stående från vänster: Girogia Fera, Dimtra Chatziathanasiou, Tracica Yeboah, Yusra Siraj, Victoria Lasek, Assisa, Siham Demasi, Zuhajra Omar, Rania Adem, Tina Woldemariam och Jonas Morin. Sittande från vänster: Klod Abdulwahab, Vanessa Benzholm, Sara Waldeab, Ela Caglayan, Furtuna Weldeslase, Faiza Alam, Valeria Shehu, Rauda Salem.

Angie Gray

Basketen inte med i planerna

För ett par veckor sedan tog kommunfullmäktige inriktningsbeslut för den nya Huddingehallen. Samtidigt som det blir en ny simhall ska det också byggas en anläggning med två fullstora idrottshallar, en hall för truppgymnastik, en för bågskytte och fyra multisalar. En av hallarna kan ha en publik på 1 500 personer och uppfyller kraven för handboll och innebandy på högsta nivå. Anläggningen är en jättesatsning som beräknas kosta en halv miljard och ska vara klar 2028.

Men någon hall som uppfyller kraven för basket på högsta nivå finns inte med i planerna.

– Vi missunnar ingen annan idrott det här, men vi känner oss bortglömda. Ingen har pratat med oss, säger Jonas Morin.

Han tycker att politikerna säger en sak – men gör en annan.

I det idrottspolitiska programmet står att barn och unga i socioekonomiskt utsatta områden ska prioriteras. Framför allt tjejer med invandrarbakgrund, som är minst fysiskt aktiva.

– Det är precis de grupperna vi har i klubben. Politikerna vill gärna lyfta det, och synas tillsammans med oss. Men när det kommer till handling händer det ingenting, säger Jonas Morin.

Men för Huddinge basket har matchen bara börjat.

– Vi är vana vid att kämpa och vi kommer fortsätta att göra det. Det är våran grej.

Angie Gray