I skydd från regnet, i myllret på kaféet i Enskede rackethall, sitter barn och vuxna i träningskläder och väntar på sin tur. Några småsnackar efter dagens träning. Innanför glasväggen slås badmintonbollar fram och tillbaka över planerna.
24-26 maj spelas SM i racketlon i hallen. En relativt okänd sport i Sverige, som kan beskrivas som racketsportens fyrkamp. Bordtennis, badminton, squash och tennis utövas i en och samma match.
Anna-Klara Ahlmér, tennisspelare i grunden, är världsetta i racketlon på damsidan. Hon kommer direkt från heltidsjobbet som konsult i stadsbyggnadsfrågor och har just bytt om till landslagsdräkt.
Hon upptäckte racketlon av en slump när hon pluggade i Göteborg för drygt tio år sedan.
– De hade squashbanor där jag tränade tennis och jag provade. När personalen där såg mina slag sa de att jag borde testa racketlon. Sen började jag träna det, säger Anna-Klara Ahlmér.
Sex minuter
Både hon och René Lindberg, femfaldig vinnare av SM på herrsidan, spelar i Enskede Racketlonklubb som grundades 2013. Även René har sin bakgrund i tennisen och arbetar i dag som tennistränare.
– Jag kom i kontakt med racketlon på en svensexa. Jag tyckte det var roligt och på den vägen är det, säger han.
Mellan de olika grenarna har spelarna sex minuter på sig, varav tre minuter uppvärmning.
– Det gäller att vara snabb på att ställa om tekniskt. Det är ju olika former och vikter på racketen, säger Anna-Klara Ahlmér.
"Jag har extremt lätt att lära mig speltekniker. En del tror att jag är squahspelare i grunden, vilket känns som en jättefin komplimang" säger Anna-Klara Ahlmér, världsetta i racketlon på damsidan. Till höger, René Lindberg, femfaldig vinnare av SM på herrsidan.
Angie Gray
Men det är inte bara en fysiskt påfrestande sport.
– Varje poäng räknas, så man kan komma till ett läge i tennisen där man bara "får" förlora fem bollar. Det blir en mental press, säger Anna-Klara Ahlmér.
Färre damer
Båda betonar att man inte behöver kunna alla fyra sporter för att börja spela.
– Pingis hade jag bara spelat med mina syskon på fritidsgården. I början av min racketlonkarriär förlorade jag ofta, säger Anna-Klara Ahlmér, som önskar att fler tjejer hittar till sporten.
Både Anna-Klara Ahlmér och René Lindberg har heltidsjobb vid sidan av sina racketlon-karriärer.
Angie Gray
Hemma tävlar hon ofta i herrklasserna, men ute i världen får hon möta de bästa damerna i respektive land.
– Tyvärr är det mycket färre tjejer som spelar i Sverige. Jag tror att det bland annat handlar om att många känner sig osäkra på en eller flera av grenarna. Men det är verkligen bara att testa, det går att bli bra snabbt, säger Anna-Klara Ahlmér, som nyligen höll i ett välbesökt dam- och juniorläger.
Själv tränar hon 15-20 timmar i veckan och har en klubb för respektive sport hon utövar.
– Nästa helg är det badmintontävling. I morgon ska jag åka till Tyskland och spela. Jag brukar kalla det här för mitt andra jobb. Men jag vill inte skrämma bort folk, det går utmärkt att träna på amatörnivå, säger hon.
"Hinner inte tröttna"
René Lindberg tycker att en stor del av charmen med sporten är variationen.
– Man hinner inte tröttna på någon gren och kan utvecklas i alla. Dessutom är det socialt. Man får vänner, nyligen var jag i Paris och tävlade. Vi kollade på varandras matcher och på kvällarna gick vi ut och åt middag, säger René Lindberg.
Nu ser han och Anna-Klara fram emot att få försvara sina titlar. Men de vill betona att SM är mycket mer än en tävling på professionell nivå.
– Det är en racketfest! De allra flesta som kommer är glada amatörer, säger Anna-Klara Ahlmér.