Maj Wechselmann visar sitt redigeringsrum i bostaden på Sandhamnsgatan på Gärdet. På golvet ligger filmkameran, och på skrivbordet står två stora datorskärmar. Väggarna är prydda med mängder av priser och diplom från filmer hon har gjort.

– Kom här, nu ska ni få se!

På skärmar blandas historiska svartvita bilder med färggranna videoklipp från Gärdet i dag.

– Det här bara början – jag behöver fler bilder. Jag letar efter äldre fotografier från Sandhamngatan, Karlaplan och Fältöversten.

Området Fätöversten år 1938. Då var platsen något helt annat än idag. Ett kåkområde med bråte. Det är en del av förändringen som Maj Wechselmann vill skildra.

Stockholms stadsmuseet

Hon berättar att hon har sökt på både Stadsmuseet och Facebook.

– Jag tycker det här området är intressant. Den har förändrats mycket över tiden. Det borde finnas privatpersoner som har dokumenterat, garanterat finns det någon som har bilder. Dem skulle jag vilja ta del av!

Var skumt

1968 flyttade den då 26-åriga Maj Wechselmann till stadsdelen för att studera på Dramatiska Institutets filmregilinje. Sedan dess har hon jobbat med film. Nu vill hon skildra den förändring hon har sett under dessa år.  

Maj Wechselmann år 1968 efter att ha kommit in på Dramatiska Institutets filmregilinje. Ingmar Bergman var då en av dem som satt i juryn.

Pekka Pääkkö

Hon pekar ut genom fönstret och berättar att det där utanför brukade stå en stor vattenreservoar i betong. Byggnaden revs 1997 och i dag står välskötta bostadsrätter på platsen.  

– Det var skumt där. I den mån det gick undvek man att gå förbi. Så är det ju inte nu, säger hon. 

Som natt och dag

På den södra sidan av gatan låg en rad mindre industrier. I dag är det bostadsrätter även där.

– Man skulle kunna kalla det för gentrifiering men det är egentligen mycket mer än så. Det är som natt och dag – det tycker jag är intressant och det vill jag fånga. 

Från balkongen syns bostadshusen som står där den gamla vattenreservoaren brukade stå.

Pekka Pääkkö

Hon är den som har bott längst i sitt hus och menar att det ger en särskild ingång i dokumentärt skapandet.

– När man gör film går man alltid in med ett perspektiv. Den här gången är mitt perspektiv att jag är gammal. Jag har sett förändringen.

Tror du den här platsen har förändrats mer än andra platser i Stockholm?  

– Det är klart andra delar också har förändrats, men jo, den här gatan är speciell. Den har gått från halvindustrier till lyxbostäder.

Med 50 år på Sandhamnsgatan, och 81 år i livet har hon sett en del. Men åldern, eller årsrikedomen som hon själv säger, tycks inte hindra henne.

Under sommarmånaderna simmar hon dagligen 1000 meter på Kampementsbadet och när Mitt i träffar henne ska hon under morgondagen springa tjejmilen.

– Det kan vara så att jag kommer sist, men det gör inget!